Vad hände där i Köln egentligen?

Extremhögersajternas inflytande över mainstreammedia växer sig allt starkare

Kämpar för sin rätt Tre demonstrationer hölls i Köln i går och den som polisen ­behövde bry sig minst om var den kvinnliga flashmobben mitt på dagen vid Kölnerdomen.

Vad hände där i Köln egentligen?

Var det 1000 män eller 400? Var de flyktingar eller inte? Ville de råna eller våldta? Det går för tillfället att  hitta mängder med olika uppgifter. Även bland respekterade nyhetsmedier.

Det har gått mer än en vecka och ännu har varken journalister eller poliser hunnit reda ut händelseförloppet i detalj. Angela Merkel har bett om full transparens i den fortsatta utredningen. Inte ens hon vet riktigt.

Men en sak kan man redan slå fast – extremhögerns inflytande över mainstreammedia växer sig allt starkare. Och det syns inga tecken på att det kommer att avmattas inom en snar framtid.

”Blir upprörd på riktigt”

Några dagar efter nyårsfirandet i Köln då hundratusentals människor från hela världen årligen samlas för att fira (i alla fall enligt turistsajten cologne.se) skriver jag några kommentarer på en bekants vägg på Facebook. Ett par timmar senare ligger en text på extremhögersajten Nyheter idag om vad jag skrivit. Skribenten har missförstått allt.

Visst blir jag arg, men eftersom jag faktiskt intervjuat författaren på den tid han arrangerade sverigedemokratiska poesiaftnar så vet jag att han inte har någon som helst journalistisk erfarenhet. Det är mer regel än undantag att det blir fel och jag kan liksom inte bli riktigt ilsken på en amatör. Dessutom är hans syfte inte att rapportera om verkligheten utan att sprida politisk propaganda.

Men dagen efter hör proffsen av sig.

Det är SVT som läst historien och vill att jag ska ställa upp i en debatt.

Jag blir upprörd på riktigt. Ska en fejkad nyhetssajt sätta er nyhetsagenda? Jag blir otrevlig. Jag skriver kanske tre inlägg på Facebook om dagen. Aldrig tidigare har SVT hört av sig och bett mig diskutera något av dem i direktsändning.

Samtidigt kommer mailen. Det är män som får all sin information om omvärlden via extremhögersajter som hör av sig. Deras frågor är fulla av missförstånd. De har matats med lögner och desinformation så länge att de inte längre kan skilja på fakta och propaganda. Tokhögerns politiska skräckvisioner har för dem blivit verklighet. Jag orkar inte bry mig, utan svarar något oengagerat om att de för sin egen skull borde testa att läsa en riktig tidning med en ansvarig utgivare.

Sen kommer en artikelSvenska Dagbladets ledarsida med exakt samma innehåll som i mailen.

Det som hände i Köln (fortfarande oklart vad) begicks av män från nordafrika och ”mellanöstern”. I polisuttalandet ledarskribenten hänvisar till används visserligen ordet ”araber” men det törs hon inte skriva.

Ledarskribenten är upprörd och menar att det som hänt beror på kvinnosynen hos dessa män och eftersom dessa män nu flyttat till Sverige har även vi fått samma problem. Som om kvinnor aldrig misshandlats, våldtagits, fått förnedrande löner eller varit utan rösträtt i Sverige tidigare. Som om Stieg Larsson aldrig skrivit Män som hatar kvinnor. Som om… allt som stod på extremhögersajterna var sant.

Svenska dagbladets ledarsida har under det senaste året gått från att vara ett organ för Moderaterna till att bli mer sympatiskt inställd till Sverigedemokraterna och är visserligen ett särfall, men extremhögern har på många håll börjat sätta dagordningen för vad media ska prata om.

Det har aldrig varit tydligare än nu.

Bland annat SVT är livrädda för ytterhögern.

Det är därför de ber mig debattera vad jag skrivit i en Facebooktråd. Det är därför Aktuellt låter Marcus Birro, denne store auktoritet på internationell terrorism och radikal Islam i Frankrike, diskutera något svammel om ”åsiktskorridoren” när årsdagen av Charlie Hebdo ska högtidlighållas. Om man skruvar upp ljudet på Aktuellt kan man höra hur det surrar inne i nyhetschefernas huvud: ”ingen får anklaga oss för att vara PK, ingen får anklaga oss för att vara PK…”

”Inte bara Folkhemssossen”

Vad hände där i Köln egentligen?

Rapporteringen inleddes märkligt nog med ett utbrott: Varför skriver ingen om vad som hände?

De som rasade hade läst extremhögersajter där det påstods att riktiga medier dolde sanningen.

Vad de inte förstod är att det är svårt att göra nyheter på obekräftade vittnesuppgifter. Att ge en fullständig bild är ett svårt uppdrag som troligen tar en vecka att genomföra om du, vilket är rimligt, ska försöka få tag på trovärdiga fakta och intervjua människor som varit inblandade – även de som anklagas för att vara förövare.

Sånt skiter extremhögersajterna i. Deras syfte är att peka finger mot invandrare och då spelar fakta ingen roll. De tutar och fabulerar fritt så fort de ser en mörkhyad på bild.

Men det var inte bara ”Folkhemssossen” och någon som hette ”von” i efternamn i min mailkorg som var upprörda. Etablerade journalister utbrast ”Varför skriver ingen om Köln?” i sociala medier.

Det är för det första inte sant. Händelsen rapporterades visst. Förvirrat och försiktigt. Eftersom så lite var känt. Och om de journalister som pekade finger nu var så säkra på vad som utspelat sig – varför skrev de inte själva? En bra journalist skulle aldrig missa chansen att vara först med en stor nyhet. Det är som om Uppdrag granskning skulle bli arga för att de blev tvungna att själva göra avslöjandet om den ruttna köttfärsen, eller om Wikileaks i en gråtmild debattartikel på Expressens kultursida beklagade sig över att folk inte skickade sina hemligstämplade dokument någon annanstans.

”Varför skriver ingen om…?” brukade förut betyda ”Kan ingen ANNAN ta och reda ut vad som egentligen hänt för jag vill bara vara moraliskt upprörd utan att behöva anstränga mig”. Numera verkar det snarare betyda: ”Jag har läst nån skit på en extremhögersajt och vill ha lite mer kött på benen innan jag startar en Facebookgrupp som vill slänga ut alla araber”.

Men i rättvisans namn. Det är verkligen inte bara SVT som fogar sig i extremhögersajternas mediala dagordning. De senaste dagarna har vi fått se ett mästerstycke i spinn från höger. Rapporteringen handlade inte ens inledningsvis om offren eller mäns våld mot kvinnor utan enbart om påstådd ”medial tystnad” för att sedan övergå till att handla om flyktinginvandring. Och redan igår marscherade Pegida i Köln för att slänga ut alla flyktingar.

”Farligt tyst om brotten i Köln” löd rubriken på en av Sveriges 85 borgerliga ledarsidor, Dagens Nyheters, som redan i andra stycket erkände att ”ännu är det långt ifrån klarlagt exakt vad som hände”. ”Blunda inte för en unken kvinnosyn” skrev landets 84:e borgerliga ledarsida, Expressens. ”Varför räds media verkligheten” hojtade den 83:e, Göteborgs-Postens. Skribenten redovisade hederligt nog sina källor för påståendet att media räds verkligheten – nämligen sin egen mailkorg.

Men såväl Daily Beast som The Guardian och ett flertal andra internationella nyhetsorganisationer har upprepat samma berättelse – media väntade med att berätta för att de ”inte törs”.

Vi har fått långa krönikor om mediehanteringen istället för rapporter om vad som hänt.

Extremhögerns tajta grepp om media växer sig allt starkare. Frågan är om det går att bryta ett sånt inflytande över nyhetsrapporteringen – i förlängningen ett allvarligt problem för demokratin.

Det handlar så klart om att stärka redaktionernas integritet. Redaktioner som är svårt decimerade jämfört med tio år sedan.

Men det är lättare sagt än gjort. Media har goda skäl att vara rädda för extremhögern. Om Sverigedemokratin inte lyckas göra sin röst hörd på samma villkor som alla andra börjar de ofta trakassera enskilda individer. I värsta fall övergår de till hot om fysiskt våld via mail och sociala medier. Många journalister har bittra erfarenheter, och jag känner personligen reportrar som numera undviker att skriva om Sverigedemokraterna eftersom trakasserierna är så utmattande och skrämmande.

Det är en särskild sort som orkar fortsätta år efter år.

Liknande händelser hänt i Sverige

Vad hände där i Köln egentligen?

Det är fortfarande för tidigt att skriva hela berättelsen, men Deutsche Welle poängterar att liknande händelser samtidigt inträffade, fast i mindre skala, i både Hamburg och Stuttgart.

Plötsligt ringer en klocka. Har jag inte läst liknande rapporter förut?

Jag går till läggen.

Jo. Snarlika händelser har inträffat även i Sverige, så sent som i somras. Tusentals män samlas, fylleriet är grovt och under vidriga former begår de systematiska övergrepp mot kvinnor.

Under Bråvallafestivalen 2015 rapporteras två våldtäkter. En tredje kvinna anmäler att en man försökt slita av henne kläderna strax invid en av scenerna. Ett femtiotal mobiltelefoner stjäls. Året innan, på samma plats anmäls 227 stölder och 14 misshandelsfall. Hela sex anmälningar inkommer om våldtäkt och sexuellt ofredande. Året innan dess rapporteras tre våldtäkter och 10 misshandelsfall. Ett är synnerligen grovt – en kvinna skärs med en trasig flaska, sedan hoppar gärningsmannen på hennes mage.

Det är inte klokt.

Dessa män från mellanöstern, de är överallt.

Passa dig noga. Ibland ser de till och med ut som vanliga svennar.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.