Radikalhögerbögar utan riktig förklaring
Erik Gallis ”SD-bögar” innehåller fantastiskt journalistiskt material men resultatet är otillfredsställande
Varför röstar htbq-personer på Sverigedemokraterna fast partiet år efter år vinner SM i hbtq-fientlig politik? Det vill Erik Galli ta reda på i sin generösa men otillfredsställande dokumentärserie ”SD-bögar” som börjar sändas i SVT i dag.
Utgångspunkten är att Galli plötsligt tycker sig se homosexuella män med SD-sympatier överallt. Han undrar hur den gayvärld han själv tillhör har missat detta – lite yrvaket, Anna-Maria Sörberg diskuterade ämnet i sin bok ”Homonationalism” 2017 – och ger sig ut på jakt efter radikalhögerbögar att prata med.
Han finner två: Luai Ahmed som är flykting från Jemen och anställd på tidningen Bulletin samt Johan Nissinen, i dag EU-parlamentariker för Sverigedemokraterna.
Gallis styrka, som han visade redan i den prisbelönade dokumentären ”Under kniven”, är förmågan att komma människor nära. Han umgås med sina två huvudpersoner i flera månader: hänger i deras arbetsrum, sitter med på krogen, träffar deras familjer. Fram tonar känsliga porträtt av den rosigt blyga, ambitiösa Nissinen och den frustrerat aktivistiska, vältaliga Ahmed.
Men varför är de Sverigedemokrater? Invandringen, är Nissinens svar. Den muslimska invandringen eftersom den är ett hot mot hbtq-personers frihet, är Ahmeds. Mycket längre än så kommer inte Galli. När drag story hour-debatten tar fyr och Björn Söder twittrar om pedofili försöker han pressa Nissinen som säger att nä, den debatten slutade han omedelbart att följa. Richard Jomshofs angrepp på diskrimineringslagstiftningen vill han inte heller kommentera.
Det duger ju inte, men dokumentären ger ändå andra små pusselbitar till bilden av den högerradikala homosexuella mannen. Han känner sig inte hemma i gayrörelsen. Han ser sig som individualist och vill inte basunera ut sin sexuella identitet – faktum är att han tycker det är osmakligt och kontraproduktivt att göra det.
Det kräver en rätt stor egen ansträngning och koncentration att vaska fram sånt här ur det ofokuserade reportaget. I vilt tempo flackar vi mellan Värnamo, Kairo, Bryssel, Stockholm och Malmö. En väldig massa människor säger några ord om pinkwashing, rasism, Stockholm Pride, att komma ut, dejting, gaykulturens förändring, allt möjligt utöver högerradikalism.
Galli åker också till USA där han möter en fanatisk Trumpsupporter som vill bevisa att dragartister, förlåt ”costume artists”, kan vara anständiga. ”Lady Maga USA” framträder i rosaglittrig bahytt och docksminkat ansikte inför en stockkonservativ publik. Det går alltid att hitta en amerikan som överträffar ens galnaste fantasier.
”SD-bögar” är fängslande att titta på och Erik Galli har samlat ett fantastiskt journalistiskt material. Han borde ha kunnat utvinna klarare insikter ur det.
