EU:s öde står på spel – då sviker Sverige
Det är inte bara osolidariskt, det är ekonomiskt korkat
Även om det pågått ett tag så har coronapandemin fått det att stå med eldskrift i skyn: en ny världsordning tar form. USA faller. Kina stiger. Och Sverige – ja, vad händer med oss?
Sedan 25 år ingår vi i EU, den tredje ekonomiska stormakten jämte Kina och USA. Gudarna ska veta att det är en problemtyngd union – medelhavsländernas usla ekonomier, ett undergrävande av demokratiska principer i Ungen och Polen. Den gemensamma migrationspolitiken föll ihop för fem år sen och har inte ersatts. Sveriges tyngsta bundsförvant, Storbritannien, har lämnat under oordnade former.
Och det här var ändå före pandemin. Nu står vi med hittills 100 000 döda. Kommissionen tror att ekonomin i EU som helhet i år kommer att krympa med 7,4 procent – 2009, när finanskrisen var som djupast, var den siffran 4,3 procent.
Kanske är det en ödesstund vi står inför. Intrycket förstärks av den enorma coronafond som EU-kommissionen föreslog förra veckan. Låna upp 750 miljarder euro, fördela 500 av dem som bidrag efter behov, låna ut resterande 250. Det är astronomiska belopp, men det är vad som behövs menar man i Bryssel, och i nästan alla andra europeiska huvudstäder.
Till och med tyskarna ställer upp på det. Wolfgang Schäuble, kristdemokrat med bland annat åtta år som Merkels finansminister bakom sig och sällan sedd med spenderbyxorna på, menar att ”om Europa ska någon chans alls, måste man nu visa solidaritet och visa att man kan agera” (FT 24 maj).
Men i Stockholm är det blankt nej. Alla åtta riksdagspartier är överens, det är världens billigaste poäng att plocka. Vi som sparat i ladorna – skulle vi ge pengar till folk som inte kan hålla i dem? No way, José.
Det finns en ironi här, om landet som avvecklade sina beredskapslager med hänvisning till EU-medlemskapet; andra skulle skynda till vår hjälp. Men man kan också resonera som Schäuble, som förutom att lyfta solidariteten sa att det i högsta grad ligger i Tysklands intresse att ekonomierna i Europa kommer på fötter. 59 procent av Sveriges export går inom EU.
Så är det detta med den nya världsordningen. Vad vill Sverige med EU? Om övriga unionen nu vill kraftsamla men inte vi, ska vi hoppa av då? Skulle allt bara rulla på kommer EU sannolikt att bli allt svagare och kanske vittra bort. Det finns de som ser positivt på en sådan utveckling – men vad skulle det innebära för Sverige och övriga Europa att den ensamt dominerande supermakten inte längre är en västerländsk demokrati utan en köpglad, kommunistisk diktatur?
Någon måste väl ha en annan bild av det framtida Sverige än en enslig lada, om aldrig så välfylld.
