Gangsterrappen är en del av klasskonflikten

Arbetarlitteraturens grindvakter stod inte ut med att jag provade en tanke

Publicerad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Yasin och gangsterrappen har debatterats flitigt senaste veckorna. Nu sätter Jenny Högström punkt.
Foto: svt
Yasin och gangsterrappen har debatterats flitigt senaste veckorna. Nu sätter Jenny Högström punkt.

KULTUR

Jag skrev en artikel i GP där jag ville säga något om Yasin, hans musik och om det som här i Sverige fortfarande kallas gangsterrap. Men så gjorde jag det fatala misstaget att jämföra det med arbetarlitteratur och då vaknade killarna till liv. Rör inte min arbetarlitteratur! 

En av grindvakterna heter Rasmus Landström och han har nu vederlagt att gangsterrap är arbetarlitteratur eftersom den inte har rätt sorts politiskt medvetande eller politiska subjekt. 

Ja, rappen är kanske ond för att den inte nödvändigtvis vill gott på något enkelt och entydigt sätt. I så fall är jag till hundra procent på det ondas sida.

Jag liknade Yasin, en rasifierad ung artist från Rinkeby, vid arbetarlitteratur, vid Yahya Hassan, vid lite andra grejer. Jag tog upp artister som AntWan, B.Baby, Guleed, Jireel. Den här debatten har visat på en förbluffande okunnighet och ointresse vad gäller den musiken. Den har också visat grindvakternas vägran att tänka på gangsterrap tillsammans med andra företeelser. 

Återigen, liknelsen var till för att prova en tanke, inte för ett nostalgiskt återblickande på ­arbetarlitteraturen ur ett akademiskt perspektiv. 


Jag ser det som mitt uppdrag som kritiker att sätta saker och ting i relation. Att öppna upp, inte stänga ner. 

Det kanske inte är arbetarlitteratur i Landströms mening. Men likväl menar jag att gangsterrappen säger något väsentligt om ett samtida kapitalistiskt samhälle och konflikten mellan lönearbete och kapital i dag. Detta utifrån en social position som står utanför arbetet i traditionell mening. Positionen tillåter ingen solidarisering, ingen organisering, ingen strejk. Men man kan bränna bilar, begå brott, göra upplopp, plundra. Man kan framför allt göra musik med detta som utgångspunkt.  

Det som är bra med dessa manliga grindvakter är att de ser konsten som en del av en klasskonflikt. Det som är obegripligt är att de inte kan förstå gangsterrappen som en del av denna klasskonflikt. 

Publicerad:

LÄS VIDARE

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.