Svarta dödsoffer väger lätt på svenska redaktioner
Johanna Frändén om mediernas orkanrapportering
MEDIER. De flesta stora svenska medier var på plats i Florida när orkanen Irma slog till mot Kuba och de västindiska öarna i slutet av förra veckan. När Irma nått den amerikanska kusten, nedgraderad från kategori fem till tre på skalan för orkanstyrka, upphörde de redan knapphändiga rapporterna från Karibiska havet nästan helt.
Principen om kulturell och geografisk närhet lär man sig tidigt som journalist. Den är grundläggande i nyhetsvärderingen och, hur hårdsmält det än verkar för utomstående, svår att ifrågasätta. I fallet med orkanen Irma finns dock skäl att se över rutinerna i rapporteringen. Dödstalen och förödelsen i Karibien är av allt att döma mångfaldigt större än i Florida och Frankrikes och Nederländernas statschefer anlände i början av veckan till de drabbade områdena. Befolkningen på flera av öarna här är fransmän, holländare och britter och av de 80 000 invånarna på franska ön Saint-Barthélemy och fransk-holländska Saint-Martin har nästan alla fått sina hus förstörda.
En något genant fråga inställer sig: Känner svenska nyhetsredaktörer alls till att flera öar i Karibien är europeiskt territorium?
Om svaret är ja följer en mer lamslående sådan: Tar nyhetsvärderingen hänsyn till om europeiska dödsoffer är svarta?
I en TT-text, som berättar om hur orkanen minskat i styrka då den slog mot Floridas kust, blir perspektiven alarmerande tydliga: ”Florida kan tacka Kuba, som fick orkanen att tappa kraft och klassas ner innan den nådde det amerikanska fastlandet”.
Thank you Cuba.
