Allt de säger om The Social Dilemma är fel
Vår tids viktigaste film visas på Netflix just nu
Eftersom du mycket snart kommer få ännu en notis på din telefon, så kommer du släppa blicken från den här texten. Så jag ska därför försöka fatta mig någorlunda kort.
Vad är egentligen problemet?
Filmen The Social Dilemma inleds med att frågan uttrycks explicit, och här är några svar den ger:
Facebook är kanske det mest cyniska företag som någonsin existerat, och utnyttjar dina närståendes död för att sälja annonser.
Sociala medier-företag använder framgångsrikt exakt samma beroendeframkallande design som casinospel-branschen gör för att lura människor in i spelberoende.
Google och de andra techföretagen visar medvetet upp en manipulerad bild av världen som inte är sann; en tillspetsad, polariserad världsbild som ger mer engagemang och pengar till ägarna.
Facebook har själva erkänt att de genom att sova på jobbet eldade på ett folkmord i Myanmar.
Filmen innehåller dessa och ytterligare vinklar på hur sociala medier-jättarna utgör ett direkt hot mot demokrati och frihet, en perfekt sammanfattning av den välförtjänta kritik de fått de senaste åren. Innehållsmässigt är filmen kanske det viktigaste medborgare, föräldrar och barn bör känna till just nu, och varenda samhällskunskapslärare borde ögonblicken visa filmen för sina elever. Tyvärr är de fiktiva, förment pedagogiska inslagen om den amerikanska familjens telefonvanor ett katastrofalt dramaturgiskt val som kommer trigga välförtjänta kataklysmiska cringe-konvulsioner i klassrummen, till och med större än vad Sofies värld genererade på sin tid.
Dokudrama-idiotin vägs dock med råge upp av två av filmens intervjupersoner: Shoshana Zuboff och Tristan Harris, två av vår tids mest inflytelserika tänkare och aktivister. Med extrem precision fortsätter de att rikta vår blick mot var den verkliga fienden finns. I ljuset av deras briljans ter sig recensioner som exempelvis den på Expressens kultursida som något från en parallell verklighet. Historiedoktoranden Erik Isberg lyckas där ofrivilligt sammanfatta vad problemet egentligen är: Forskare försöker gång på gång närma sig sociala medier som ett medium – som bärare av något annat.
Silicon Valleys beroendeframkallande, integritetskränkande och polariserande tjänster spär enligt Isberg bara på ”befintliga ekonomiska och politiska strukturer”. Men som Marshall McLuhan sa redan på 60-talet: ”The media is the message”. Det är det faktiska mediets konstruktion som utgör fundamentet i hatet, konspirationerna, beroendet, åsiktsregistreringen.
Det sociala mediet omformar internetmediets inneboende demokrati till en plutokratins legosoldat, stridsberedd och AI-styrd för att automatiskt maximera motsättningar mellan människor och på så sätt ekonomisk vinning. Övervakningskapitalismen är den ekonomiska och politiska strukturen. Det var länge sedan den blev det, och det är intellektuellt pinsamt att internet fortfarande ses som ett litet tillägg till den övriga världsordningen. Internet definierar världsordningen, och sociala medier definierar internet.
Det är inte den nytillkomna, algoritmunderstödda polariseringen som är det viktiga i vare sig The Social Dilemma eller i den framtid filmen målar upp. Filmen är fylld av sorg, inte över algoritmer som tillkommit, utan över det vi förlorar, det som gradvis försvinner ur våra barns framtid. Nyheter. Böcker. Filmer. Historia. Fakta. Rättvisa. Sanning. Empati. Verklighet.
Så. Nu kan du gå tillbaka till ditt flöde.
