Ni gör goda affärer – vi drunknar i propaganda
Förtrycket i Belarus och kriget i Ukraina hänger ihop
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2022-04-05
Krigsmånaden som gått har öppnat mina ögon för hur blodiga och baksluga de västerländska stora pengarna är. Hur lite människor som har dragits in i kriget i våra tre länder är värda för de där stora pengarna. Kulturerna i väst är knappt medvetna om att de livnär sig på ukrainskt spannmål som ingen snart finns kvar för att odla. Dröjer dessutom leveranserna av kalium och konstgödsel från Belarus kommer det inte heller bli någon skörd.
Jag läser engelskspråkiga kommentarer om att statsterrorn mot oliktänkande i Belarus inte är så viktig jämfört med kriget i Ukraina. Man unnar man sig att jämföra i stället för att släcka branden på båda ställen. Och kriget i Ukraina, visar det sig, är mindre viktigt än de stora pengarnas trevnad och komfort. Tydligen kan man unna sig tankevurpor av alla möjliga slag.
För att stoppa den våldsamma grannen som bor i samma trappuppgång som det upplysta Väst kan man kasta ut hans misshandlade fru från skyddsboendet för att hon ska kämpa hårdare mot förövaren. Ta ifrån henne hennes mediciner, blockera hennes kort och förpesta hennes tillvaro. Råkar hon bo kvar i samma lägenhet som han och har ingenstans att ta vägen kan man förbjuda henne att gå ut. Låt henne ta itu med situationen! Resursstarka och resurssvaga har väl samma ansvar. Under tiden fortsätter man att göra affärer med våldsverkaren. Trots att man för länge sedan hade kunnat vrida om testiklarna på både honom och hans kompisar.
Under tiden i Ryssland: de som hade modet och förnuftet att tala högt och varna är redan döda. De stora pengarna tjänades på att slå dövörat till och låta bölderna växa. Jag är bergsäker på att vi (de misshandlade ”fruarna” från Ukraina, Belarus och Ryssland) kommer att behöva varandra, om vi överlever och gräver oss ut ur den ryska imperialismens ruiner. Sedan, tänker jag, behöver vi också göra slut med den västliga kulturkolonialismen.
Ni har beväpnat vettvillingar, tjänat pengar på hjärntvätt av de rättslösa
Min belarusiska pappa och min ukrainska hyresvärdinna, som båda regelbundet injiceras med propaganda, är indränkta i den men saknar förmåga att påverka någonting som helst, även om de säger hemska saker. Som de där ryska skolbarnen som vuxna tvingar att bilda bokstaven Z. Det är ju inte alls de som framfött ondskan vi ser, inte de som låtit den växa till sig och fullbordas.
Den stora politiken och de stora pengarna har alldeles utmärkt samverkat med diktaturer vars brott man känt till. På ett närmast mirakulöst sätt har man in i det sista sålt vapen, gjort eftergifter och bedrivit handel. När belarusiska regimkritiska IT-bolag tvingades lämna landet kom europeiska företag in och började göra ”väldigt goda affärer”.
Största ansvaret faller inte på vanliga lurade människor utan på politikerpampar och affärskoryféer som tjänade grova pengar medan de struntade i civilsamhällets förtvivlade rop i länder på väg rakt mot avgrunden. Jag skulle vilja höra lite mer om Emmanuel Macrons ansvar för statliga franska företags vapenexport till Ryska federationen. Man har ju knappast kunnat bli salig genom Gerhard Schröder och Gazprom allena. Det enda man hör i slutändan är att en rysk ballerina inte ska få dansa, fast hon sagt emot kriget. Och att en konstnär från Belarus som arbetar med fotoarkiv om Lukasjenkaregimens brott mot kvinnor ska förlora sitt europeiska stipendium.
Ni har beväpnat vettvillingar, tjänat pengar på hjärntvätt av de rättslösa. Men ansvaret för att stoppa detta lägger ni på de rättslösa, de som ännu är immuna mot propaganda. Journalisterna och musikerna och poeterna och lingvisterna och filosoferna och programmerarna och de andra ”småborgarna”.
Så här står jag intryckt mot väggen med darrande kropp och stoppar.
Lite så.
Belarusisk författarinna boende i Minsk som av säkerhetsskäl vill vara anonym
Övers. Inga-Lina Lindqvist
