Outhärdlig flanörsroman

James Joyce tegelsten släpar läsaren längs marken

På sommaren erbjuds äntligen tid för att läsa klassiker. Kanske upptäcker du att det som var så omvälvande för x antal år sedan, har förändrats. Vilka titlar håller inte för moderna läsglasögon? Aftonbladets kritiker synar kanoniserad litteratur. I dag: Elise Karlsson läser James Joyces Ulysses, utgiven 1922.

Kanske har du turen att vara en av de läsare vars hjärna sprakar igång av James Joyces Ulysses, av blandningen av ordvrängningar, lärt latin och latrinhumor.

Jag önskar att jag var en av dem. Jag har trots allt alla för­utsättningar. Älskar både språkvrängande låga ordvitsar och modernistiska allusioner på antikens litteratur. Men när jag läser Ulysses har jag mer känslan av att släpas efter språket än att dras med av det.

Några av mina bästa vänner är joyceaner. När jag säger att jag har gett bokens nära 800 sidor två försök så brukar de föreslå att jag testar en gång till. Det är just vad jag har inlett sommaren med att göra, men än en gång måste jag göra mina vänner ­besvikna.

Kanske finns ledtråden till varför jag inte står ut med Ulysses att hitta i det som jag tycker om i den. För det finns ju sådant också. Den triviala Bloom är ­lättare att uppskatta när han ­befinner sig vid hemmets härd, steker ­njure till frukost och ­betraktar kattens mjölkbegärsfyllda blick. Vid sådana tillfällen är likheten slående mellan ­honom och Maj i Örnsköldsvik, Kristina Sandbergs mångförslagna hemma­fru.

Det är först när Bloom lämnar bostaden och flanerar med sina tankar som han blir outhärdlig.

Flanörsromanen är en av de mest omhuldade genrerna. Och den mest överskattade. Modernisterna låter staden blir en ­ursäkt för att breda ut sig om stort och smått, till författarens lycka och läsarens olycka.

Nå, tack och lov finns ­(ännu) ­inget tvång att alla ska läsa samma kanoniserade litteratur. När Joyces moster avskräcktes av de ­antika ­referenserna i systersonens verk ­intygade han att det gick alldeles utmärkt att ­läsa Charles Lambs förkortade prosaversion av ­Homeros epos i stället för originalets hexameter. Efter min tredje läsning av Ulysses har jag kommit fram till att jag personligen föredrar Wikipedias pedagogiska kapitel-för-­kapitel-genomgång av romanen. Det är ett verk som är ­rörande i sin korthuggna sammanfattning av ett liv i en dag. En framtida klassiker.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln