Slut på Sahlins terrorjaktsröra

Petter Larsson: Äntligen har man förstått att alla grupper inte kan bekämpas med samma metoder

Mona Sahlin leder kampanjen mot våldsbejakande extremism.

Regeringens kampanj mot det man kallar våldsbejakande extremism, som leds av Mona Sahlin, är i princip riktad mot jihadister, nazister och den vänsterradikala autonoma rörelsen.

Men i praktiken har staten bara jihadister i huvudet.

När riksdagen i tisdags höll en hearing i ämnet blev det nästan övertydligt. Under två timmars expertföredragningar nämndes högerextremism bara någon gång eller två och vänstern bara som en formalitet. Det var Islamiska Staten för hela slanten.

Det blev nästan lite pinsamt när miljöpartisten Agneta Börjesson med fem minuter kvar bad att få veta något om de andra grupperingarna också. Sahlins högra hand, Daniel Norlander, bedyrade att alla tre miljöerna är ”lika viktiga att arbeta mot”. Få kan ha trott honom.

Det har även tidigare funnits tecken på att allt fokus ligger på jihadisterna. Kampanjen tillkom i kölvattnet på terrordådet i Stockholm och hoten mot Lars Vilks. När Mona Sahlin rest runt i landet för att knyta kontakter är det till moskéer och muslimska föreningar hon vänt sig. Och de metoder man vill använda är hämtade från terrorismforskningen.

Ihopklumpningen av tre sinsemellan mycket olika rörelser har varit en av kampanjens stora svagheter, som kritiska remissinstanser och forskare slagit ner hårt på: Man kan inte hantera bombkastare och stenkastare med på samma sätt, inte bemöta antifascister och fascister med samma argument.

Den insikten kommer nu också från terroristjägarna själva. ”Den nationella samordnarens kansli har … smetat ut alla former av våldsbejakande extremism till en gemensam gegga, och därmed omöjliggjort alla seriösa försök att komma tillrätta med våldet”, skrev statsvetaren Magnus Norell i Axess strax före jul.

Men nu verkar geggan alltså i praktiken vara på väg att lösas upp, om den ens varit seriöst menad från början.

Det är i så fall ett framsteg. Nästa led borde vara att uppdraget till Sahlin ändras och staten öppet erkänner att det är jihadister man jagar.

Det skulle inte lösa alla problem. En ensidig satsning mot jihadism riskerar att ytterligare misstänkliggöra unga muslimer. Motsvarande projekt i Storbritannien, Prevent, fick precis den kritiken och har på pappret tvingats bredda sig. Och att snabbutbildade lärare och fritidsledare ska spana efter tecken på att ungdomar ”radikaliseras” och ange dem till polisen är fortfarande som gjort för att leda till misstag, rättsövergrepp och en förbrukad tillit.

Men det är förmodligen lättare att argumentera för om man gör klart att man bara bekämpar fullfjädrade terroristgrupper.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln