Uppriktig skildrare av mänskligheten
Barbro Westling om Lars Norén – 75 år i dag
Att påstå att Lars Norén är bra på repliker är att säga för lite. Alla som sett Noréns pjäser vet att hans sätt att få något att hända mellan orden är överraskande och enorm. Det går att dyka ner på vilken sida som helst i hans över hundra pjäser. Med napp varje gång! Absurt alldagliga konstateranden som väcker oroande insikter, knäppa missförstånd som slutar i roliga utvikningar. En ständigt rörlig dialog mellan människor, igenkännbar, javisst, så in i märgen. Men, visste vi verkligen, före Norén, hur fulla vi är av distraktion, avbrott, sidospår och obegripligheter, när vi tror vi är som mest sammanhängande?
Fem decennier av intervjuer har även lämnat en skatt av minnesvärda Norénsvar. Mannen som bland annat vill lämna så lite slagg efter sig som möjligt, svarar ofta tvärtemot det förväntade, det är så han jobbar. Uppriktigt. Mitt i sommarn skriver han förstås en pjäs som utspelar sig på vintern. Men motståndet är inte bara Norén-typiskt. Som 40-åring meddelade han sitt intresse för åldrandet och att han för egen del såg fram emot att bli gammal.
Visst var genombrottspjäserna från tidigt 80-tal, Modet att döda, En fruktansvärd lycka och Natten är dagens mor, våldsamma och även på de borgerliga verandorna och i uppehållsrummen kunde det gå hett till. Men Norén har i grund och botten alltid intresserat sig för det som händer, när ingenting händer. Det stillastående. Det intresset har med åren bara blivit än tydligare.
Samtidigt är Noréns otålighet kanske den största i Sverige. Från debuten som 19-årig poet klagade han på den långsamma utgivningstakten. Manuskript representerade passerade stadier och återkallades. Istället för att rätta korrektur, skrev Norén nytt.
Men så har det också hänt mycket i författarskapet. Norén prövade att spränga modernismen till att börja med, schizopoesi, hymner, rolldikt och språkhermetism följde i dess spår. Och när han hyllades som allra högst som poet, valde han att börja sin nya bana – som dramatiker.
I dag är han den mest spelade av Sveriges nu levande dramatiker och svensk teaters stora namn internationellt. Åter aktuell som poet och som mäktig dagboksförfattare. Senaste pjäsen Andante, om gamla människor på ett äldreboende, hade i vår urpremiär i regi av Norén på Dramaten.
Ja, Lars Norén har varit både exceptionellt produktiv och öppen för förändring. För honom kan beskrivningen av människan aldrig bli tillräcklig eller verklig nog. Verket kan inte fullbordas. Det som finns är den aktuella utsagan, och den tidigare utsagan. Mellan dem kan allt dock hända, en förvandling ske.
Grattis på födelsedagen, Lars Norén!
