Mer slöjd åt folket!
Åsa Linderborg: Slöjd är ett modernt ämne som utvecklats i takt med tiden
DEBATT ”Hur många smörknivar tål Sverige?” frågar Ann-Charlotte Marteus på Expressens ledarsida (5 jan). Hon tycker vi ska lägga ner skolslöjden, eftersom eleverna har för många ämnen att brottas med.
Det här kravet hörs allt oftare: lägg ner slöjden, låt ungarna idrotta i stället. Eller: låt barnen hålla på med datorer i stället för att virka grytlappar.
Den som tror att slöjd är en rest från det gamla bondesamhället, vet mycket lite. Slöjd är ett modernt ämne som utvecklats i takt med tiden, och som integrerar en rad andra discipliner och kunskaper, så som tillämpad matematik och kulturhistoria.
Miljökunskap; varifrån kommer virket, hur långt har den fraktats? Varför ska man välja en olja men inte en annan? Samhällskunskap: Vilka är arbetsvillkoren i landet som tillverkat bomullstyget?
I slöjden kan formspråk från olika kulturer manifesteras och integreras, inget är fel eller rätt.
Datorerna finns även i slöjden (om det nu är så att man ska spela ut en färdighet mot en annan): där kan man, till exempel, lära sig göra en roterande ritning i 3D.
Slöjdämnena är hotade då det utbildas för få lärare. Men slöjden är också hotad av skäl som väl närmast kan kallas medelklasspopulistiska. Vem behöver kunna hantera hammare och spik när det finns rotavdrag?
Även hemkunskapen lever farligt. Varför ska eleverna lära sig städa och stryka, när en avdragsgill polska kommer göra det åt dem? I butlersamhället kan allt lejas ut.
Släppte fållen i kappan? Lämna in den bara, inte ska du behöva laga den själv. Eller köp en ny, vet ja.
Föraktet mot slöjdämnet handlar om människosyn. Ämnen där man arbetar med sina händer är inte lika fina eller viktiga som ämnen där man ”använder hjärnan” – vilken man faktiskt gör hela tiden i slöjd. En hantverkare är inte lika mycket värd som en ingenjör.
Och den som vill bli hantverkare – nåt som arbetsmarknaden skriker efter – måste räkna ut det själv på sin fritid. Skolan ska inte ge nån vägledning, skolan ska tvärtom dra igen de dörrar som gläntar åt varje alternativ till manschettyrkena.
Genom skolslöjden kan förhoppningsvis fler få respekt för dem som väljer, eller i kraft av sin klass ärver praktiska arbeten.
Alla estetiska ämnen är satta på undantag, det är mycket mindre bild och musik nu än tidigare. Det är tidstypiskt; kultur anses inte skapa nåt samhällsvärde i form av ekonomisk tillväxt – vilket inte är sant – och därför ska det bort.
Samtidigt hyllar vi de svenska designundren. Men vem tror att vi hade fått fram alla internationellt lysande namn inom möbel och mode om vi bara hade haft matematik och naturkunskap på schemat? Utan grunden, får vi aldrig spetsen.
Tidningen Hemslöjd är för övrigt den snabbast växande tidskriften.
En genomteoretiserad skola där man aldrig får använda nävarna eller utveckla sin kreativitet i färg, form och toner, skapar barn som avtrubbar det sinnliga. Vad blir det för folk av det?
Slöjd är så mycket mer än en skönt sandpapprad smörkniv, det är ett förhållningssätt till naturen, kulturen, människans uppfinningsrikedom och skaparlusta. Bara iskalla samhällen är dumma nog att inte sätta värde på sådant.
