Wilsons gnällsläpiga röst väcker hoppet
”How to with John Wilson” är raka motsatsen till snabbproducerad högbudgetunderhållning
Lättsam och platt slöteve var vad jag letade efter när jag för ett år sedan hittade How to with John Wilson (HBO).
Och visst fick jag lättsamhet men platt var det inte. För varje minut som gick insåg jag allt tydligare att jag råkat på något väsentligt. Parallellt med den småputtrigt kufiga New York-humorn skapas här faktiskt konst.
Dokumentärfilmaren John Wilson försöker ta reda på bland annat hur man småpratar, hur man delar en nota och hur man klär sina favoritmöbler i skyddande plast.
Varje avsnitt är ett slags videoessä där Wilsons gnällsläpiga röst ackompanjeras av korta klipp från tusentals timmar film ur hans eget arkiv. Han tycks ha burit med sig kameran och filmat livet på gatorna under hela sitt vuxna liv.
Bilder på någon som spiller, väntar eller ramlar. Hus som ser ut som gapande ansikten, alla tänkbara sorters skräp och mer eller mindre obegripliga scener och utbyten människor emellan. Allt kommer till nytta som illustrationer till de ord som uttalas. Den helhet som uppstår är raka motsatsen till den snabbproducerade högbudgetunderhållning som i streamingeran finns obegränsad tillgång till. Att göra som John Wilson kostar nästan ingenting men kräver enormt mycket tid, tanke och uthållighet.
Staden, som både det allra fulaste och det enda verkligt gemensamma, spelar huvudrollen. Videoessäerna påminner oss till slut om vår mänsklighet. Det är vackert, småaktigt och patetiskt.
Den lågmälda serien blev poppis nog för att HBO skulle våga fortsätta och i helgen kom första avsnittet – How to invest in real estate – av den andra säsongen. Wilsons hyresvärd, flitigt förekommande även i tidigare avsnitt, har nu bestämt sig för att flytta till Las Vegas. John Wilson erbjuds att köpa fastigheten av henne. I avsnittet undersöker han möjligheterna att låna pengar, i en rolig scen försöker han förklara för banken hur han försörjer sig, i en annan går han på visning i ett lyxhus där säljarna rättar sig själva: Man säger inte längre ”master bedroom” utan ”primary bedroom”, man vill ju vara woke. Wilson reflekterar över vad det skulle göra med honom att byta identitet från hyresgäst till hyresvärd, att plötsligt vara redo att handgripligen vräka den som inte betalar hyran.
Den nya säsongen ska vara mer personlig, enligt HBO. Inte nödvändigtvis en bra sak, det återstår att se. Men tonaliteten, underfundigheten och klipparbetet håller – i alla fall i första programmet – samma klass som tidigare.
How to with John Wilson väcker hopp om att konstnärliga ambitioner, rent trams och subtiliteter kan samsas och kanske ha en framtid vid sidan om nästa påkostade storsatsning.
