I Palestina blir barn fortfarande dödade

Två månader efter vapenvilan är livet som vanligt – fyllt av rädsla och våld

Under maj anordnades demonstrationer över hela Sverige till stöd för Gazas befolkning

Vem var du när du var tolv? Prepubertal, liten på väg att bli stor. I ditt eget huvud kanske vuxen, i världens fortfarande ett barn.

Mohammed al-Alami var tolv år gammal. Äldre blir han aldrig. Den 28 juli sköts han ihjäl av israeliska soldater när han satt i en bil tillsammans med sin pappa.

Världens ögon vändes mot den palestinska befolkningen i maj i år. Det som började med ytterligare ett ockupationsförsök från israeliskt håll, när de försökte vräka palestinska familjer från området Sheikh Jarrah i Jerusalem, ledde snabbt till ytterligare attacker på Gaza, där 61 barn dödades bara under stridernas första vecka. Det ledde också till demonstrationer över hela världen och krav om att den etniska rensningen riktad mot palestinier måste upphöra.

Under de senaste månaderna har israeliska ockupanter försökt vräka palestinska familjer från Sheikh Jarrah-området i Jerusalem

Nu, drygt två månader efter vapenvilan, är allt som vanligt igen. Som vanligt innebär i det här fallet att israeliska soldater fortsätter sina försök att vräka familjerna i Sheikh Jarrah.

Den palestinska skribenten Mohammed El-Kurd skriver i The Guardian: ”Det är tydligt att de försöker kasta ut oss från våra hem så att ockupanterna kan överta dem – med regimen i ryggen, där militären och politikerna erbjuder sitt våldsamma stöd för att förflytta en befolkning så att de kan ersätta den med en annan”.

Som vanligt innebär det också att de palestinska barnen aldrig får återhämta sig från sina trauman. Journalisten Isra Saleh el-Namey från Gaza beskriver i tidningen Electronic Intifada hur barnen som växer upp där aldrig tillåts läka.

Han träffar åttaåriga Ahmad, som redan hunnit uppleva två krig. Och han citerar Dr. Yasser Abu Jamei, Generaldirektör för Gaza Community Mental Health Programme, som beskriver hur ”Gazabor inte är i ett posttraumatiskt tillstånd, utan i ett pågående traumatiskt tillstånd, som kräver större uppmärksamhet”.

Hur var Mohammed al-Alamis liv, när livet var som vanligt? Han växte upp på Västbanken. Den 28 juli satt han i en bil med sin pappa och sin syster. De vände bilen för att handla något på affären. Ett foto som spridits av Mohammed visar hans runda kinder, fortfarande ett barns.

Döda palestinska barn är vardag under den israeliska ockupationen. Men livet kan aldrig komma att kallas vanligt igen, när ens bror har blivit skjuten.

Mohammed El-Kurd skriver i The Guardian: ”Jag är trött på att rapportera om samma brutalitet varje dag, att försöka hitta nya sätt att beskriva det uppenbara”.
Det uppenbara är att den israeliska ockupationen måste upphöra.
Det uppenbara är att inga barn ska behöva dö.

Följ ämnen
Israel

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln