Nej, Göteborg var inte ”vänsterns Kapitolium”

I sin iver att klämma åt vänstern hjälper Mattias Svensson liberalismens dödsfiender

Bild inifrån stormningen av kongressbyggnaden i Washington i januari i år.

Tidigt på morgonen den 15 juni 2001 klättrade ett dussin aktivister ur Göteborgs ickevåldsnätverk in på området kring Svenska mässan. De hade varskott polisen och väl inne på området överlämnade de ett brev till EU-ledarna och lät sig fredligt föras från platsen.

Detta var det enda försök att ta sig in på EU-toppmötet som gjordes under dagarna i Göteborg.

Globalisering underifrån/Ya Bastas! planer på att enbart med hjälp av sina kroppar, förstärkta med skydd, men utan vapen, närma sig mötet grusades av polisens tillslag mot Hvitfeldtska – där för övrigt inga uppenbart offensiva vapen hittades.

Den 6 januari i år stormades Kapitolium av Trump-anhängare. Flera var medlemmar i högerextrema miliser och hade militär bakgrund, många var beväpnade med gatustridsvapen, men det förekom även skjutvapen. I anslutning till stormningen grep polisen ytterligare ett par personer med vapen och ammunition. Fem personer avled under stormningen.

Världen darrade, eftersom vi inte visste om det var början på en presidentledd statskupp vi såg.

Dessa två händelser är i stort sett samma sak om man får tro Svenska Dagbladets ledarskribent Mattias Svensson, som drämmer till med att Göteborg skulle ha varit ”vänsterns Kapitolium”.

I båda fallen försökte ju demonstranter störa ett politiskt möte!

Genom att ta fasta enbart på denna minimala formella likhet utraderas effektivt allt sammanhang, alla skillnader i substans och all saklighet ur resonemanget.

En stormning som aldrig blev av ställs bredvid en som skedde.

Beväpnade milismän med mord i sinnet och stöd uppifrån likställs med unga pacifister och folk som frånsvurit sig offensivt våld.

Vänsterns munväder om att ”stoppa mötet” blir detsamma som vilja ”hänga Mike Pence”.

En protest mot globala orättvisor, driven av jämlikhetsiver och demokratiska ideal, jämförs med ett försök att med våld rädda en högerradikal president kvar vid makten efter ett förlorat val.

Men så är Svenssons ambition inte heller att gör en vederhäftig jämförelse, utan att klämma åt vänstern och dess förmenta mediala medlöpare genom att jämföra med Kapitolium, som fördömdes av en enig omvärld. ”[D]et är lättare för många inom medier och politik att fördöma högerns huliganer än vänsterns”, skriver han.

Men parallellens logik går i så fall även i motsatt riktning: som ett överslätande av allvaret i stormningen av Kapitolium.

I sin vilja att komma åt motståndarna till vänster, ger Svensson därmed en hjälpande penna åt liberalismens dödsfiender till höger.

Det gör honom, tyvärr, symptomatisk för vår tid.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.