Siffror som hotbild

700 miljoner människor är inte så mycket som det låter

 700 miljoner människor vill bosätta sig i ett annat land. Siffran kommer från Gallup-undersökningar och har varit ungefär samma i flera år.

Jag har träffat på den någon gång förut och i förra veckan dök den upp i den svenska debatten genom GP:s ledarskribent Håkan Boströms försorg (27 juni). Han använder den som hotbild för att argumentera för att EU ska skrota den individuella rätten till skydd och i stället införa kvotsystem enligt modell från Australien.

700 miljoner! Det inser ju var och en att de måste hållas borta från Europas dignande bord.

Det finns skäl att nyansera den bilden en smula.

I summan ingår i runda slängar 30 miljoner nordamerikaner, över 100 miljoner EU-medborgare och kring 64 miljoner andra européer. Det är ju inte en ren syd-nord-migration man mäter. Det är också svenskar som vill flytta till London och nigerianer som vill bo i Sydafrika.

En mer utvecklad studie, byggd på samma undersökningar, visar att kanske 200 miljoner (inklusive, alltså, amerikaner och andra från den rika världen) skulle vilja flytta från ett icke-EU-land till ett EU-land (Esipova m fl, 2010).

Det är också mycket. Men knappast omöjligt att svälja, givet att processen får ta ett antal årtionden.

Men framförallt: folk svarar på vad de skulle vilja – vilket inte är detsamma som att de faktiskt skulle göra slag i saken, eller ens att de överväger det.

Att veva på med 700 miljoner är kort sagt inte höjden av seriositet. Utan mer ett sätt att skrämmas.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln