Nu vill staten ha ännu mer makt över medier
Yttrandefriheten i Sverige ska inskränkas ytterligare
Det är nog dags att slå larm. Igen.
Den 1 januari i år trädde den nya lagen om utlandsspioneri i kraft. Den har vi och andra skrivit en hel del om.
Men inte i tid.
Trots att det krävdes en grundlagsändring med dubbla riksdagsbeslut och ett val emellan vaknade medierna allt för sent.
Den nya lagen påverkar den granskande journalistikens förutsättningar i grunden.
Vi protesterade när det redan var kört, mer eller mindre. En historisk pinsamhet för oss journalister, som påverkar oss permanent.
Självkritiskt reflekterade vi sedan och lovade att inte vara lika senfärdiga nästa gång.
Det är därför det är dags att larma igen.
Den här gången handlar det om vad som än så länge är en departementsskrivelse, med namnet DS 2022:20 – Återkallelse av sändningstillstånd med hänsyn till Sveriges säkerhet.
Kort sammanfattat är skrivelsen vad den heter.
Sändningstillståndet för radio- och tv-kanaler i Sverige ska kunna dras in om sändningarna anses utgöra ”en fara för Sveriges säkerhet”. Undantag finns: public service-kanaler i tv och radio omfattas inte av den tilltänkta lagen, eftersom deras uppdrag kommer från regeringen.
Resten – oberoende och kommersiella medier med sändningstillstånd (i dag handlar det om 662 radio- och tv-kanaler, enligt yttrandefrihetsexperten Nils Funcke) – ska kunna stoppas redan utan att faran är ett faktum. Det räcker med att det finns ”en viss sannolikhet” att Sveriges säkerhet skadats. Innehåll som består av ”omstörtande eller subversiv verksamhet […] bör som regel kunna anses medföra fara för Sveriges säkerhet”.
Förslaget är luddigt formulerat och otydligheten gör det svårt att veta vad lagstiftningen skulle få för konsekvenser. Vad som föranleder den är inte heller explicit uttryckt, några exempel på sändningar som skadat Sveriges säkerhet får vi inte.
Ett sändningstillstånd ska också kunna återkallas om det använts för ”otillbörlig informationspåverkan” eller ”förtäckta påverkanskampanjer” som i efterhand konstateras ha inneburit fara för Sveriges säkerhet. Inget av detta är nödvändigtvis brottsligt, så hur ska en publicist veta vad som gäller?
Till och med Säpo skriver i sitt remissvar att de saknar analys av ”vad det är som avses skyddas och mot vad”. Vad som är tillåtet och inte ska bedömas bland annat med hänsyn till ”säkerhetsläget”. Vinklad eller oriktig information kopplat till ”påverkanskampanjer” kan också leda till ett återkallat sändningstillstånd.
TV4, en av de aktörer som skulle omfattas av lagen, skriver i sin kommentar att förslaget utgår ifrån en logik där det för staten är ”rimligt att styra publicister på detaljnivå med diffust definierade brott”. De påpekar att det är så vagt formulerat att det inte kan uteslutas att förtal eller förolämpning blir brott som leder till indraget sändningstillstånd.
”Det som uppnås med aktuellt förslag är att sprida en diskurs om att det ska vara lätt att tillrättavisa publicister” och att ”ett sådant förfarande motverkar skyddet för vårt demokratiska statsskick”, konstaterar TV4.
Ännu en gång vill våra folkvalda införa ny, inskränkande, lagstiftning som på ett mycket illavarslande sätt begränsar yttrandefriheten
Det är också märkligt – och farligt – att flytta ansvar från utgivaren till mediekanalens ägare. Det spränger upp den publicistiska modell vi har i Sverige på ett sätt som kommer att begränsa journalistiken och tydligare kopplar publiceringar till ekonomisk risk för den som äger exempelvis en tv-kanal.
Det finns alltså, om denna nya lag skulle komma på plats, mycket goda skäl för medieägare att lägga sig i redaktionella beslut.
Publicistklubben varnar för vad de kallar ”smittoeffekten”. Möjligheten att dra in tillstånd har tidigare funnits för till exempel närradiostationer. Nu vill staten vidga detta till tv. Men tv sänds ju även online av till exempel Aftonbladet eller Expressen, så varför skulle inte lagstiftarna vilja att också kvällstidningarna omfattas om ett par år? Med den då självklara motiveringen att ”verkligheten har förändrats” och att lagen därför måste uppdateras.
Ännu en gång vill våra folkvalda införa ny, inskränkande, lagstiftning som på ett mycket illavarslande sätt begränsar yttrandefriheten. De vill göra det utan att tydliga exempel nämns på när denna typ av lagstiftning saknats historiskt. De vill inte tvingas definiera eller peka ut vilka problem som ska lösas.
Den politiska enigheten över blockgränserna är som vanligt provocerande bred.
Initiativet togs av den tidigare socialdemokratiska regeringen – och tas nu glatt vidare av den sittande högerregeringen tillsammans med Sverigedemokraterna.
Med den nya lag om utlandsspioneri som infördes i januari finns också en uppenbar risk att konsekvenserna får turbofart. Om en granskning innebär brott mot den nya spionerilagen – varför ska man då ha kvar sändningstillståndet? Medier som publicerar något brottsligt (för att det ska vara brottsligt krävs alltså att det skadar våra internationella samarbeten) kan mycket väl också fråntas sändningstillståndet med hänsyn till att det med viss sannolikhet skadar Sveriges säkerhet.
Frågan bereds just nu i regeringskansliet med sikte på att lagen ska träda i kraft den 1 januari 2024. Men än så länge finns inget datum satt för när förslaget ska läggas fram i riksdagen. Inte heller vet vi om det kommer att vara utformat som den promemoria som skickades ut på remiss under förra året.
Men vi vet en sak: Om inte medier och medborgare protesterar i tid riskerar vi att få nya, stora, inskränkningar i Sveriges yttrandefrihet och informationsfrihet.
