Ett bluffkontrakt kan fortfarande öppna dörren till Sverige
Inga-Lina Lindqvist: Den nya lagen stoppar bara krigsflyktingarna
I tisdags antog riksdagen med bred majoritet en lag som begränsar asylsökandes möjlighet att få uppehållstillstånd i Sverige. En Novusundersökning som genomförts på uppdrag av Röda Korset visade att svenska folket var positiva till lagförslaget, hela 43 procent av de tillfrågade.
Å andra sidan visste 40 procent av de tillfrågade inte vad förslaget gick ut på.
Ett demokratiskt dilemma uppenbaras i dessa siffror.
Opinionen drivs av magkänsla snarare än av faktiska kunskaper, oavsett vilken sida av debatten man står på. Många tunga instanser har protesterat mot de nya reglerna. Besvikna väljare anklagar politikerna för att ha klubbat igenom en drakonisk lag. Barn kan inte återförenas med sina föräldrar och makar separeras under oöverskådlig tid.
Samtidigt – och här finns ännu en gigantisk kunskapslucka hos väljarna – har Sverige det mest liberala arbetskraftsinvandringssystemet bland OECD-länderna, då krav varken ställs på särskilda kvalifikationer eller lönenivåer och då systemet inte begränsas av kvoter.
Det vill säga att vi å ena sidan har stängt våra gränser för krigets offer – men å andra sidan öppnat en dörr på vid gavel för alla arbetsgivare som behöver billig arbetskraft. En laglig väg in i Sverige kan alltså vara ett bluffkontrakt med ett halvseriöst företag. Men inte återförening med en anhörig som fått asyl.
Hur det går ihop är inte helt begripligt.
