Kultur

Listan med namn som sprider skräck i media

Aftonbladet kulturs medarbetare klassad som ”utländsk agent” i Ryssland

Av: 

Martin Aagård

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Journalisten Mika Velikovskij, som bland annat har skrivit för Aftonbladet kultur, finns nu med på ryska justitiedepartementets lista över ”utländska agenter” i ryska medier.
Journalisten Mika Velikovskij, som bland annat har skrivit för Aftonbladet kultur, finns nu med på ryska justitiedepartementets lista över ”utländska agenter” i ryska medier.

KULTUR

ДАННОЕ СООБЩЕНИЕ (МАТЕРИАЛ) СОЗДАНО И (ИЛИ) РАСПРОСТРАНЕНО ИНОСТРАННЫМ СРЕДСТВОМ МАССОВОЙ ИНФОРМАЦИИ, ВЫПОЛНЯЮЩИМ ФУНКЦИИ ИНОСТРАННОГО АГЕНТА, И (ИЛИ) РОССИЙСКИМ ЮРИДИЧЕСКИМ ЛИЦОМ, ВЫПОЛНЯЮЩИМ ФУНКЦИИ ИНОСТРАННОГО АГЕНТА.

Fredagsstämningen på ryska tidningsredaktioner har blivit speciell på sistone.

Det är nämligen på fredagar som justitiedepartementet uppdaterar sin lista över ”utländska agenter” inom media.

Ångesten går att ta på.

Alla som får se sitt namn dyka upp på departementets sajt ryggdunkas så klart av sina kolleger: ”Det är en utmärkelse!”, ”Högsta betyg!”. Skämten haglar. Får du en sån där agentrock nu?

Men alla vet att det är en yrkesmässig dödsdom. 

För att hamna på listan ska du haft samröre med en organisation som finansieras internationellt (till exempel Reportrar utan gränser) men det räcker med att ha mottagit en betalning från utlandet. Det som egentligen avgör om du klassas som en utländsk agent eller inte, är så klart vad du publicerat.


Listan är resultatet av en lagskärpning från i fjol som visat sig vara oerhört effektiv för att tysta kritiska röster. Myndigheterna svär sig fria från anklagelser om censur eftersom journalisterna inte är förbjudna att arbeta. Åh nej, inte alls, det har Kremls talesperson Dimitrij Peskov noga försäkrat. 

De måste bara följa några små regler för att inte kastas i fängelse.

Fem gånger om året tvingas de redovisa sin verksamhet och sin ekonomi i en fyrtiosidig rapport till justitiedepartementet. Vartenda kaffekvitto. Det hela granskas och offentliggörs och även om du anlitar de bästa advokaterna i Moskva är den märkliga ”revisionen” hopplöst svår att genomföra korrekt.

Och varje gång de publicerar något måste texten inledas med en VARNING där det framgår att texten producerats av en UTLÄNDSK AGENT. Det här gäller överallt på internet. På Facebook, Twitter, till och med i en helt privat chatt. Så länge det finns en ryss som kan läsa vad du skriver måste de upplysas om att du går ett annat lands ärenden.

Den diaboliska lagen trycker ett putinistiskt pekfinger rakt mot journalistikens svagaste punkt – finansieringen

Varningstexten (du kan läsa den här uppe) måste skrivas i VERSALER och typsnittet vara dubbelt så stort som den övriga texten (jo, det är reglerat i lagen).

Exakt vad en ”utländsk agent” är förklaras inte, och för en vanlig läsare ser det ärligt talat helt vansinnigt ut. 

Bryter du mot de små reglerna riskerar du fängelse i två år. 


Den diaboliska lagen trycker ett putinistiskt pekfinger rakt mot journalistikens svagaste punkt – finansieringen. Att publicera personerna på listan innebär att din egen publikation kan listas, bötfällas eller bli bannlyst. Stämpeln är smittsam. Den som fått pengar från en listad arbetsgivare kan själv listas och i sin tur sprida smittan vidare… 

Nervösa annonsörer vill inte ha med såna publikationer att göra. Så de ännu nervösare mediecheferna frigör i slutändan de stämplade journalisterna från sina uppdrag. Mediechefer vill äta tacos på fredagar, inte bita på naglarna. Få vill offra sina yrkesliv på att slåss mot en regim som troligen sitter kvar ända till år 2036. 


Listan med namn har långsamt utvidgats sen den först dök upp i december 2020. I fredags växte den med ytterligare ett tiotal och består nu av 26 individer, samt 17 sajter. Då blev även Aftonbladets medarbetare Dimitrij ”Mika” Velikovskij en del av den exklusiva skaran. Som frilans har han skrivit reportage om Ryssland för Aftonbladet kultur. Bland annat om hur han mot betalning jobbade som Putinsupporter under förra presidentvalet.

För sina reportage har han mottagit betalning från utlandet. Vilket är mer än tillräckligt för att klassa honom som statsfiende. Men han tycker inte Aftonbladet ska ha dåligt samvete. Han har jobbat hårt för sin nya utmärkelse.

Dimitrij ingick i det team som avslöjade en korruptionshärva som kretsade kring Putins hemlighetsfulla dotter Katja och hennes make Kirill Sjamalov

Teamet har fått ett Pulitzerpris, European press prize och en hög andra priser. Och lika många fiender.

Redan för ett halvår sedan flyttade han utomlands, en smula uppgiven, men fortsätter arbeta för Istories – en av de där ryska publikationerna som har svårt att hitta läsare men ändå fortsätter granska ryska makthavare. 

Även Istories klassades som en utländsk agent i fredags.

Allt stöd journalisterna får från utlandet blir bara ett kvitto på att justitiedepartementet har rätt – titta, nu rycker utlänningarna ut för att hjälpa till!


Att utmåla media som statens fiender ingår i grundkursen för alla auktoritära, nationalistiska regimer. Donald Trump kämpade hårt för att få CNN att framstå som ett hot mot rikets säkerhet och Polen tystar tv-kanaler genom att förbjuda utländska finansiärer. Men Trumps provokationer triggade bara amerikanska journalister att bli bättre. Först när statens pekfinger riktas mot enskilda individer skräms de till lojalitet.

Och ångesten hos ryska journalister just nu är hemsk att se.

”Jag gör ett jobb som ingen behöver”, konstaterar Sonya Groysman som hamnade på listan i fredags. Det är ingen som bryr sig om att vi förföljs. Allmänheten har i alla fall inget behov av bra information längre, skriver hon.

Sajten Meduza som också listades skriver att de faktiskt inte vet vad de ska ta sig till. Det är troligen kört för deras räkning.

Och lönar det sig ens att protestera genom att skriva sånt här? Allt stöd journalisterna får från utlandet blir bara ett kvitto på att justitiedepartementet har rätt – titta, nu rycker utlänningarna ut för att hjälpa till!

Nationalismen har aldrig varit på yttrandefrihetens sida.

Mika tänker inte följa regelverket. Han berättar om hur han som ung sovjetmedborgare orsakade stor skandal när han vägrade svära lojalitet till den kommunistiska ungdomsorganisationen Pionjärerna.

Varför skulle han vara mer lojal med ett havererat system som 41-åring än som nioåring?

ANNONS EXTERN LÄNK

Vinterdeal! - Prova BookBeat gratis i en månad.

BookBeat.se


Publisert:

LÄS VIDARE

Vi lever i den värld som kriget mot terrorn byggde

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Ryssland

Pressfrihet

Medier

Nationalism