”Jag tassade hela tiden runt adhd-problematiken”

I ”Mellan raderna” skriver Johanna Schreiber om relationer och press i förlagsbranschen

Johanna Schreiber skriver om relationer i förlagsvärlden i ”Mellan raderna”.

Det är en ny typ av människor som söker sig till författaryrket idag.

– De attraheras av att vara en offentlig person som skapar kultur men är inte så intresserade av att berätta en historia.

Det upptäckte Johanna Schreiber under arbetet med sin nya roman, som utspelas i förlagsvärlden.

Boken heter Mellan raderna, den första i en serie på tre, och handlar om vad som händer när grundaren av ett stort förlag avlider och hans båda barn har helt olika åsikter om hur företaget ska drivas vidare. Den ene vill satsa på digitalisering, den andra är mer konservativt lagd.

– Jag tyckte det var intressant att skriva om den här krocken, säger Johanna Schreiber.

Hon skildrar också två helt olika sorters författare i sin roman.

– En är en äldre deckarförfattare som varje år skriver en bok och är ointresserad av något annat än att åka till bokmässan och signera exemplar till sina läsare. En annan yngre deckarförfattare har en halv miljon följare på Instagram, sitter i varenda tv-soffa, vill ha ett eget vin och ställer upp på alla de märkliga förväntningar som i dag kan ställas på en författare.

Fick adhd-diagnos

Men romanen handlar också om relationer och vi får framför allt följa förlagets pr-strateg Emilys liv. Hon är nyskild och har en femårig son. 

Emily baserar mycket av sin självkänsla på vad andra tycker och tänker om henne. Hon är mycket framgångsrik på jobbet men när chefen ställer för många och höga krav på henne samtidigt som problemen tornar upp sig i privatlivet bryter hon ihop.  

– Jag tassade hela tiden runt adhd-problematiken. Jag fick själv min diagnos för ett år sen och beslöt till slut att Emily skulle få samma diagnos. Första versionen av boken var helt annorlunda. Jag skrev om den, och det var väldigt emotionellt jobbigt.

Johanna säger att hon ofta betraktat sig som misslyckad och slarvig.

– Jag känner mig som en dålig mamma när personalen på förskolan påpekar att mitt barn inte hade några galonbyxor idag heller. Om jag sen upptäcker att jag tappat nycklarna när jag kommer hem och glömt bort att betala mobilräkningarna kan det bli för mycket.

– Jag har förstått att jag inte är som alla andra. Men det var först när jag hamnade i en graviditetsdepression som jag fick hjälp på vårdcentralen och remiss till en psykolog.

Skriver bra om sex

Johanna mår idag mycket bättre men hon har fortfarande inte blivit erbjuden någon samtalsterapi.

– I stället har jag fått en amfetaminliknande medicin som fungerar bra på mig.

Något av det svåraste som finns för en författare är att skriva om erotik. Resultatet blir ofta genant eller pornografiskt. Johanna Schreiber lyckas över förväntan.

– Mitt första journalistjobb var som sexrådgivare på tonårstidningen Frida. Jag var 21 år. Det fanns få handböcker för unga om sexualitet så jag skrev en som byggde på de frågor och svar jag publicerat i tidningen. Men i refuseringsbreven jag också fick stod det att de läsare som den var tänkt för var alldeles för unga för de sexuella erfarenheter jag skrev om.

De erotiska scenerna är det första hon skriver i sina romaner.

– Du är aldrig så utlämnad som i ett sexuellt möte. Du kan inte värja dig mot känslorna som kommer upp. Jag försöker pricka in när jag har ägglossning för då har jag lättare att komma nära de här känslorna. De erotiska delarna måste bygga upp karaktärerna eller bygga handlingen framåt.

Vill skriva om en sluten värld

Tanken att en gång skriva en roman om förlagsbranschen fick hon som reporter på Svensk Damtidning.

– Jag bevakade olika mingel och det mest fantastiska kalaset jag hamnade på var Norstedts 190 årsjubileum. Hela huset myllrade av festklädda människor, det fanns buffébord, champagne i mängder och olika orkestrar.

En fest av det är slaget inleder också ”Mellan raderna”.

– Framför allt ville jag skriva om en sluten värld som många svenskar inte har tillträde till. Och det är alltid roligt att skriva om människor med den typ av förhöjd självbild som många författare har.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln