Tack för allt, Ulf Stark

Petter Lindgren om ett av våra absolut främsta författarskap

Författaren Ulf Stark har avlidit, 72 år gammal.

Ulf Stark hade som en helt egen hotline till läsarens tårkanaler. Det är i alla fall det första jag tänker när jag tittar igenom hushållets bestånd av Stark-böcker. Förmodligen är jag lite impregnerad av nyheten om hans död, och annars hade jag nog kunnat hitta på något snyggare ord än hotline.
Men ta bara Kan du vissla Johanna? från 1992 (Bonniers), med bilder av Anna Höglund, om hur Berra i brist på en egen morfar hittar en alternativmorfar på ålderdomshemmet, en som kan bjuda på fika och lära ut visslingens svåra konst men som sen pang bom går och dör. Vilken gråtfest, vilket lysande jävla uppslag!
Eller bilderboken En stjärna vid namn Ajax från 2007 (Bonnier Carlsen), illustrerad av Stina Wirsén, om lilla Johan och hans livskamrat och hund Ajax som sedermera blir en stjärna i svarta rymden. Den vågar jag mig inte ens på att öppna en dag som denna.

Ulf Stark hade förstås inte varit Ulf Stark om han inte samtidigt odlat en egenartad humor, lätt att notera men hopplöst svår att isolera eller efterapa. Det är en humor som har mycket har med pauser och staplande av satsdelar att göra, och som exempelvis får namnet Berra att lysa som en fyrbåk av motståndskraft och liv i en i övrigt mörk berättelse. Eller som lurar döden och annat jobbigt till Skåne med hjälp av sinnligheter som geléhallon eller serietidningar, så som ofta sker i Starks självbiografiska bilderböcker, som Mirakelpojken eller Varulvspojken (Bonnier Carlsen, 2006 och 2011). Dessa böcker, illustrerade av Markus Majaluoma, tillhör för övrigt mina absoluta favoriter ur Starks produktion och rekommenderas å det varmaste.

Hushållets verkliga veteran är annars Starks och Höglunds förunderliga Jaguaren (Bonniers juniorförlag, 1987), om hur lilla Elmer förvandlas till jaguar och ger sig ut i Stockholmsnatten. Det är en berättelse på vers som jag högläst så ofta under så många år att jag mer eller mindre kan den utantill:

”Där ute lyser stjärnor från himlens alla hörn. / Några heter Pegasus och andra Lilla Björn. / Jaguaren ser på månen som liknar en banan. / Djungeln är helt nära, strax bortom Odenplan.”

Böckerna ovan är förstås bara ett ynka spadtag i ett av våra absolut främsta författarskap, bestående av drygt 100 titlar och inlett 1964 med diktsamlingen Ett hål till livet (Albert Bonniers förlag).
Som barnboksförfattare debuterade Stark 1975, med bilderboken Petter och den röda fågeln (Wahlström & Widstrand), illustrerad av Per Åhlin. Det verkliga genombrottet kom 1984 med Dårfinkar & Dönickar (Bonniers Juniorförlag), en ungdomsroman om hur Simone klipper håret och ropas upp som Simon i skolan, tillkommen långt innan någon hört ordet normkritik.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.