Schibsted är lika tondöva som SKF
Nu är det tid att låna till investeringar och prioritera om resurser i stället för att sparka journalister
Det är direkt provocerande att svenska medieägare undandrar sig ansvar för den pågående mediekrisen.
Schibsted, Bonnier och det nya mediebolaget Telia (som numera äger TV4) agerar minst lika tondövt som SKF och Volvo i en tid då nyhetsredaktionerna snabbt håller på att förlora livsgnistan.
Om en patient är på väg att förblöda så fungerar det inte att sätta in en huvudvärkstablett. Nu har kulturminister Amanda Lind, som redan gett de blödande medierna en Ipren, skjutit till en tablett till och ett första förband.
Bättre än ingenting, förstås. Men Sverige befinner sig fortfarande på efterkälken i förhållande till många andra europeiska länder.
Dagens besked från Amanda Lind kommer efter hård kritik mot det första stödpaketet på 200 miljoner, som byggde på krångliga modeller med distributionsstöd och stöd till lokala områden med gles nyhetsbevakning.
Här är problemet dubbelt – för lite pengar och för byråkratiska processer, som gör att stödet tar tid att dela ut.
Nu blev det mer pengar, 500 miljoner, men utan några närmare preciseringar än att de förhoppningsvis kommer till sommaren, att det ska kompensera en del av tappade annonspengar, att även landets gratistidningar får stöd och någon form av hjälp så att nyhetsredaktioner ska kunna fortsätta arbeta under coronakrisen.
Oklarheterna vittnar om att regeringen fortfarande agerar yrvaket när det gäller medieområdet. Och det är svårt att frigöra sig från misstanken att Amanda Lind och kulturdepartementet som vanligt får stryk av finansminister Magdalena Andersson.
I Danmark har man redan en modell där tidningar får ersättning för annonsbortfall. Tappar en tidning 30 – 50 procent av intäkterna så får man tillbaka 60 procent av det beräknade beloppet. Är tappet större höjs procentsatsen enligt en bestämd skala.
I Belgien finns ett lönebidrag. Frankrike har satsat på statliga lånegarantier. I Italien får annonsörer som fortsätter köpa reklam skatterabatt och nyhetsmedier får skattelättnader.
Många länder ligger före Sverige som fortfarande inte insett att tidningar, radio och tv jobbar hårdare än någonsin och behöver möjligheter att förstärka sina nyhetsredaktioner.
En lösning heter lönebidrag. En annan heter tillfälligt avskaffad moms. Ytterligare en kan vara rejäla statliga lånegarantier.
Schibsteds besked häromdagen är talande i sig – sparpaket på 100 miljoner. Var sjätte medarbetare på Aftonbladet ska bort när det egentligen behövs fler.
Och det är mer bråttom än tidigare. Krisen har pågått i flera månader. Amanda Lind, som ju är demokratiminister, talar ofta om mediernas avgörande betydelse för just demokratin. Och just i tider av kris är nyhetsförmedlingen viktigare än någonsin. Försiktighet och långsamhet vittnar tyvärr om att det är mest tomma ord.
Till bilden hör förstås medieägarnas agerande som inte heller imponerar. Här är det istället handlingsförlamning eller direkt kontraproduktiva beslut som dominerar.
Schibsteds besked häromdagen är talande i sig – sparpaket på 100 miljoner. Var sjätte medarbetare på Aftonbladet ska bort när det egentligen behövs fler.
Sänk vinstmålen, låna till investeringar och prioritera om resurser istället för nya sparplaner. Det kommer att löna sig i längden!
För en tid sedan sjabblade Bonnier News med utdelningen av bonusar. Först delades miljonbelopp ut till de högsta cheferna, sedan blev det kritik och därefter stoppades utdelningen och ledningen sänkte sina löner. Telia har valt att vinstvarna för att TV4 går sämre och samtidigt beslutat investera 3 miljarder i ett köp av rättigheterna för Champions League. Några nya pengar till TV4 Nyheterna lär det dock inte bli.
Jag saknar offensiva och konkreta utspel. Sänk vinstmålen, låna till investeringar och prioritera om resurser istället för nya sparplaner. Det kommer att löna sig i längden!
Medieägare som är börsnoterade har de facto ett mycket vidare ansvar än att maximera utdelningen till aktieägarna. Alltså, borde ha.
Nu agerar mediebolagen lika tondövt som vilka börsbolag som helst. De agerar som vore de ett SKF eller ett Volvo, som ju fortsätter dela ut pengar till aktieägarna och parallellt tar emot statlig stöd.
Medieägare som är börsnoterade har de facto ett mycket vidare ansvar än att maximera utdelningen till aktieägarna. Alltså, borde ha.
Det gäller även Bonnier som sedan flera år inte är börsnoterat. Medieföretagen är alla, liksom kulturministern, medansvariga för att den demokratiskt viktiga nyhetsförmedlingen fungerar på ett oberoende sätt även i en akut kris orsakad av ett virus som utlöst en pandemi.
Ägare som uppträder så tondövt och insiktslöst gällande sitt demokratiska uppdrag, inger inte bara oro för stunden, utan även långsiktigt. För det är ju just i den svåra krisen som de innersta och grundläggande drivkrafterna avslöjas.
Som sagt, mediepatienten blöder ymnigt. Det behövs kraftfulla åtgärder, inte fler huvudvärkstabletter. Inte mer omsorg om börskursen eller avkastning till ägarna. Och inte heller mer av kultursektorns vanliga underläge mot finansdepartement. Inte mer vänta och se, utan aktion direkt.
Det vore väl demokratin värd?
