Avspänd stämning med chefsideologen
SD:s självklara plats i etern innebär inte att SVT kan kompromissa med sitt uppdrag
Det är en lyckad lansering, SVT:s storsatsning på sverigedemokraten Mattias Karlsson.
Redan 2019 var han föremål för en dokumentär om sitt arbete som gruppledare för SD under valrörelsen året innan. Han lämnade det uppdraget i slutet på 2019 och presenterade snart den nya konservativa tankesmedjan Oikos, som enligt hemsidan ska ”vända den destruktiva kurs som vårt land försatts på”.
SVT Agendas entusiasm väcktes och de gjorde stort nummer av det nya projektet. Oikos avtryck utanför SVT har varit begränsat.
Förvisso lovar tankesmedjan att de ”jobbar dag och natt för att rädda Sverige” på sin facebooksida, och ber om donationer. Men i sociala medier samlar de få följare, mellan 5 000 – 6 000 sammanlagt i de fyra stora kanalerna Youtube, Facebook, Twitter och Instagram.
Inte heller är det på Oikos hemsida det händer. Några texter har de slängt upp, bland annat en text om att husen i Norge ofta ser för jävliga ut, och att Fiat Multipla är en ”objektivt ful bil” (Oikos har rätt i sak, det är en bedrövlig maskin).
Men om den egna verksamheten är förhållandevis perifer generellt ser det alltså annorlunda ut i SVT. Där följdes Agenda-lanseringen upp genom att Mattias Karlsson deltog i programmet Mötet för att formulera sin syn på coronakrisen och vården.
Karlsson dyker också upp i Aktuellt och har en viktig roll i SVT:s valvaka och bevakning i samband med det amerikanska presidentvalet. Söndagen den 10 januari talar han också ut i en ovanligt myspysig upplaga av Min sanning. De uppenbara följdfrågorna lyste med sin frånvaro, vilket bland andra Johan Croneman i DN påpekat. Någon press sätts Karlsson inte under, till skillnad från nästan alla andra som gästat formatet.
Att sverigedemokrater ska beredas plats i de stora medierna är inte längre en diskussionsfråga på någon redaktion, de är numera ett av Sveriges största partier och kanske det som i dag mest liknar en växande folkrörelse i rikspolitikens Sverige.
De har en självklar plats i etern. Där ska de också ha möjlighet att föra fram sitt budskap och försöka övertyga väljare om att de har de lösningar samhällsproblemen kräver. Inga konstigheter.
Men frågan är om inte Sveriges Television tagit så starkt intryck av denna breda rörelses framgångar, och tillskyndarnas arga mejl och samtal till mediehusen när något kritiskt skrivs, att SVT glömt att de också måste kunna förhålla sig kritiskt till ledande företrädare.
Att Karlsson lämnat sitt tyngsta politiska uppdrag hindrar uppenbarligen inte att SVT ser honom som en politisk centralgestalt i sin nya roll. Då måste det finnas högre ambitioner för journalistiken än att bara presentera och introducera tänkaren Mattias Karlsson för det svenska folket.
Det senaste årets lansering har mest känts performativ till sin natur: Som att SVT vill visa och manifestera att de visst kan ha en avspänd relation till SD.
Så himla avspänd att den blir kamratlig, att det journalistiska uppdraget åsidosätts.
