Ingen rättvisa för Showan Shattak

Vänstern kommer nu uppleva sig som än mer rättslös

Showan Shattack. Foto: TT

Showan Shattak blir nästan ihjälslagen av nazister, men domstolen kan inte ge honom rättvisa.

Det är den nedslående innebörden av den dom som Malmö Tingsrätt nu avkunnat mot de två män som stått åtalade för överfallet på Möllevången den 8 mars 2014.

Man fäller visserligen en av nazisterna, Andreas Carlsson, för att ha knivskurit två personer, men man anser inte att det handlade om mordförsök, utan enbart om grov misshandel. Domstolen har nämligen inga bevis för att avsikten var att döda. Trots att det var ren tur att den skadade inte dog.

Här kan man möjligen fråga sig varför inte åklagaren också försökt åtala för försök till dråp, vilket möjligen legat närmare till hands.

För de mycket allvarliga huvudskador som Shattak ådrog sig straffas ingen. Den åtalade nazisten frias helt. Den avgörande punkten här är att domstolen inte tycker det är bevisat att Shattaks skador uppkommit genom att han blivit misshandlad på det sätt och den plats som åklagaren hävdar.

Det skulle i teorin ha kunnat ske tidigare i ett annat bråk, menar man, dock utan att ge någon vettig förklaring till hur det skulle ha gått till. Därmed är det inte heller säkert att det är den åtalade nazisten som slagit honom. Showan Shattak själv fick nämligen sådana skador i huvudet att han inte minns vad som hände. Den ende som pekar ut den åtalade som gärningsman är en vän till Shattak, vars vittnesmål Tingsrätten därför tar med en stor nypa salt.

Det är bara ett exempel, må vara det allvarligaste, på hur rättsväsendet misslyckats med att reda ut vad som egentligen skett, i vilken ordning det skett och vilka som varit inblandade.

Det är möjligt att domen är juridiskt korrekt, det får förhoppningsvis högre instanser ta ställning till, jag kan inte tänka mig att den inte kommer att överklagas.

Men den är djupt otillfredsställande.

Det utdragna och röriga händelseförloppet har tyvärr spillt över på själva domen, som också är rörig och pratig. Men värst är just detta: en ung man är nära att dö. Om detta råder inget tvivel. Men över två år senare kan domstolen fortfarande inte ge honom upprättelse.

De politiska konsekvenserna är lätta att förutse: den radikala vänstern kommer nu att uppleva att den är än mer rättslös.

Först släpper polisen på plats av misstag Andreas Karlsson och ger på så vis denne möjlighet att smita till Ukraina.

Sedan talar polisen inledningsvis om händelsen som ett ”bunkaslagsmål”, vilket både förringar allvaret i situationen och likställer de skadade med deras angripare.

Lägg till det att för bara några år sedan försvarade en vänsteraktivist en antirasistisk demonstration i Kärrtorp genom att knivhugga en anfallande nazist. Han fälldes – korrekt så vitt jag kan se – för mordförsök.

Men när nazister knivskär och nästan slår ihjäl vänsterfolk i Malmö blir det alltså bara grov misshandel.

Det kommer, är jag rädd, att uppfattas som en olikhet inför lagen, som undergräver det högst begränsade förtroende man har för rättsväsendet ytterligare.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.