Slöjan är inte samma sak här som i Iran
Varför är SVT så besatta av att prata om invandringen?
I förra avsnittet av SVT:s Sverige möts avhandlades ämnet slöja. Snark.
Debattprogrammet borde för övrigt döpas om till Sverige skiljs. Tillsammans med Agenda tycks de tävla i vem som kan avhandla ämnet invandrare mest. Man undrar om det någonsin spånas fram några andra ämnen på de där redaktionerna, eller om allt helt enkelt plockas upp från trollen på Twitter?
”Samtalet” – eller ska vi säga förhöret, för det liknade mer ett förhör av slöjbärande kvinnor än ett nyfiket samtal – inleddes med bilder från Iran. ”Där gör de uppror mot slöjan och här väljer ni att ta på er den”. Ungefär så kan man sammanfatta programmets vinkel.
Frågeställningen och valet att blanda in Iran, är väldigt svårt att förstå. Vilken roll menar SVT att svenska kvinnor har i det som händer i Iran och varför ska dessa hijabis behöva försvara sig i relation till det? Är slöjbärande kvinnor i Sverige ansvariga för vad mullorna i Iran gör, är det så man ska tolka SVT?
Att man ens ska behöva säga det, men jag tar en kula för er andra: nej, Sverige är inte Iran och Iran är inte Sverige. En kvinna som väljer att ta på sig slöja här är inte samma sak som ett systematiskt statligt tvång i Iran, eller någon annanstans för den delen. Slöjan har inte samma betydelse överallt. Kontexten avgör.
För mig bygger försvaret av rätten att få bära slöja på samma princip som rätten att slänga av sig den
Irans regim vill sätta kvinnorna på plats för att fortsätta styra landet med järnhand. Den som kontrollerar kvinnors kroppar kontrollerar makten. Slöjan blir ett medel. Och detta är de extrema mullornas tolkning. Att en stat tvingar alla kvinnor att bära slöja finns inte i koranen. Men detta handlar om politik och inte tro i första hand.
Det stämmer att slöjan är ett religiöst uttryck, liksom sikhers turban, judars kippa och nunnornas huvudbonad. För många som tar på sig plaggen symboliserar det en identitet och relation till den gud man tillber.
Det finns relevanta diskussioner om religionernas roll i samhället och hur olika normer ska samexistera. Men det är knappast vad debatterna som drivs fram av SD, M, KD och L går ut på. När diskussionen ensidigt fokuserar på en religion och recenserar dess utövare är det inte längre en fråga om meningsutbyte utan om främlingsfientlighet. Islam ska helst inte ska existera i Sverige, är undertexten.
I de hatiska islamkritikernas värld tycks muslimer vara antingen förövare eller offer men aldrig utövare. Kvinnor med slöja är enligt kritikerna lurade och måste därför räddas av samhället. Återigen blir kvinnors kroppar ett politiskt slagfält.
För mig bygger försvaret av rätten att få bära slöja på samma princip som rätten att slänga av sig den. Det handlar om kvinnans rätt att välja.
Tack gode gud för att vi lever i ett fritt land där vi kan mötas på riktigt och önska varandra glad chanukka, god jul och säga allahu akbar utan att staten lägger sig i.
