Mediebilden ljuger – bränderna blir färre
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2016-08-22
Leandro Schclarek Mulinari om bilbränderna och kraven på hårdare tag
I standardverket Policing the Crisis från 1978 beskriver kulturteoretikern Stuart Hall den symbios som föreligger mellan mediernas brottsrapportering och politiska krav på hårdare tag och strängare straff. I fokus för studien är den brittiska nyhetsproduktionen kring mugging, gaturån utförda av i huvudsak unga svarta män. Trots att kriminalstatistiken inte alls ger fog för föreställningen, rullas ett drama upp om en pågående rånepidemi, där upprörda journalister, poliser och politiker spelar sina roller enligt manus. Situationen kräver drastiska åtgärder och samhället förskjuts i en auktoritär riktning.
Något liknade har vi bevittnat denna sommar, med anledning av de bilbränder som ägt rum i Malmö. Tidningarna fylls av artiklar, polishelikoptrar cirkulerar över staden och justitie- och migrationsminister Morgan Johansson lovar krafttag. För övervakning och straff av de Stuart Hall beskriver som ”farliga klasser” finns alltid resurser.
Men polisens statistik över bilbränderna i Malmö står i skarp kontrast till den allmänna bilden. 2009 brann 628 bilar i staden. 2015 rörde det sig om 316 fall, en halvering. Under 2016 har polisen registrerat 140 bränder fram till den 8 augusti. Även om vi inte vet vad siffran kommer att landa på verkar tendensen alltså hålla i sig även i år. Den kriminologiska relevanta frågan borde därför inte varför det brinner så många bilar, utan varför det inte brinner fler.
Men också: Hur ska vi förstå det disproportionerliga intresset för bilbränder 2016? Vem tjänar på att måla upp denna hotbild? Vilka drabbas av den?
Leandro Schclarek Mulinari
doktorand i kriminologi
