Godsägarkapitalism möter spelkapitalism
Ulrika Stahre om tidningskoncernen Stampens kris
Kanske måste man bo i Göteborg för att få en känsla för mediekoncernen Stampen.
Bolagets flaggskepp, Göteborgs-Posten, avancerade från lättsam underdog med mycket sport till stadens förstatidning på ett halvt sekel. Och förstatidning i rikets andra stad förpliktar: allt måste rymmas, från minsta lokalnyhet till världspolitik.
Dock var inte den ledning som under 00-talet styrde och ställde på Stampen Media nöjda med att bara driva tidning. Tomas Brunegård och Peter Hjörne, de köpte och köpte. Skulderna steg när annonsmarknaden sviktade. Den stolta förstatidningen skars ner in till benet.
Allt detta är välkänt, inte minst sedan förra årets Uppdrag granskning. När bolaget nu ansöker om rekonstruktion är det den sista chansen före konkursen. 14 tidningar, 6 tryckerier, ett antal online-bolag. 3000 anställda. Skulder på 1,2 miljarder. Uppblåsta utdelningar till aktieägarna även när affärerna gick bakåt.
Stampens kris kanske är ett olyckligt möte mellan gammal godsägarkapitalism och samtida spelkapitalism. Denna olyckliga allians kommer, om rekonstruktionen inte lyckas, att bidra till mediedöd i framför allt de västra delarna av Sverige. Det är inte möjligt att ens föreställa sig konsekvenserna för det demokratiska samtalet och en obunden nyhetsförmedling.
Dagens presskonferens talade sitt eget, sorgliga språk: det var så glest med journalister att frågestunden var avverkad på en knapp minut.
