”Frallan är det barn jag inte vågade vara”
Sara Ohlsson om sitt barnboks-alter ego och om prisade ”Fula tjejer”
Sara Ohlsson har stigit fram som en av våra främsta barn- och ungdomsförfattare med sina kritikerhyllade böcker om kaxiga Frallan och medverkan i prisbelönade “Fula tjejer”.
– Det roligaste med att skriva skönlitteratur är att jag har hundra procent makt över mina figurer.
Sara Ohlsson arbetade tidigare på Barnkanalen på SVT.
– Jag hade olika administrativa tjänster och det var grupparbeten och jättemycket kompromisser. Då var det så skönt att komma hem, sätta sig vid datorn och veta att det är bara jag som bestämmer över den här texten.
Fula tjejer har hon skrivit tillsammans med Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck.
– Det är jätteroligt att jobba med Lisa och Johanna. Vi träffades på en förlagsfest och då pratade vi om att vi borde skriva något tillsammans. Vi hade läst varandras böcker och det kändes lyxigt att bli inbjuden.
”Annan process”
Resultatet blev en träffsäker, uppmärksammad bok om unga tjejers vardag, näthat, vänskap, och mod.
– Det är en helt annan process att arbeta tillsammans med andra. Raka motsatsen till hur jag jobbar själv. Jag hittar på medan jag skriver och försöker ha en idé om hur det ska sluta.
I det gemensamma projektet planerade de hela boken i detalj. Kapitel för kapitel.
– Vi fick varsin karaktär att skriva om. Innan vi kom så långt diskuterade vi egna upplevelser och gjorde en lista på vad vi tyckte vi skulle ha med. Som orättvisa strukturer och ojämlikhet. Dessutom skulle det finnas ett spänningsmoment. Det skulle vara en bok där det händer mycket. Inte bara att folk sitter och fikar. Det hade jag inte haft självförtroende nog att göra ensam.
I höst kommer Jobbiga tjejer, andra delen i serien. Den utspelas på samma högstadieskola i Gnesta som i den förra.
”Hjärtat i samhället”
Själv är Sara uppvuxen i Mörbylånga på Öland.
– Då var skolan hjärtat i samhället. Alla gick där på lika villkor. Den var en sammanhängande länk. Men den försvann när friskolesystemet infördes. Det har haft en enorm inverkan på samhället.
Sara läste mycket och skrev många brev som barn.
– Jag var ganska brådmogen och hade svårt för orättvisor. När jag gick i högstadiet började jag träna simning. Fyra eftermiddagar i veckan åkte jag till Kalmar. Det innebar att jag levde i två olika världar. I simklubben var jag med i ett gäng på fyra tjejer och vi var supertajta. Högstadiet är som en krigszon, det kan vara tufft. Men om det var något tjafs med kompisarna i skolan så spelade det ingen roll. Jag hade ju mina riktiga kompisar i Kalmar.
Sara drömde om att bli journalist och författare.
– Men eftersom jag var bra på matematik funderade jag ett tag på att bli ingenjör. Men lusten att skriva och få fantisera tog över.
”Hittade exakt rätt ton”
Hennes böcker om Frallan har fått en stor skara entusiastiska läsare, både stora och små.
– Min förhoppning har varit att de ska vara roliga att läsa tillsammans. Att man får skratta åt samma saker.
Frallan har fått sitt namn efter en pojke i Saras vänkrets som egentligen heter Frans men kallades för Frallan som bebis.
– Jag visste inte hur hon skulle se ut, bara att hon hade glasögon. En stor del i hennes popularitet har Lisen Adbåge, som gjort illustrationerna. Jag är otroligt glad för Lisen. Hon har hittat exakt rätt ton. Vi har samma humor.
Frallan är en kaxig liten tjej med en älskad med glömsk mormor. En gång glömde hon bort vad hon sått i ena hörnet på växthuset. De vattnade och gissade. Frallan hoppas på bananer. Men sen var det bara ännu fler tomater.
Sorgligt att färre läser
I familjen finns även Frallans mamma, som delar sin dotters entusiasm för tävlingar. Problemet är att båda vill vinna och blir lika ursinniga när de förlorar.
– Frallan är det barn jag inte vågade vara. Hon är modigare, spralligare och mer ifrågasättande. Fast jag tycker också om att tävla och är en dålig förlorare. Jag kan hellre ge upp tidigt än förlora. Jag var också, precis som Frallan, väldigt pratsam som barn. I skolan sa mina lärare att det spelar ingen roll var vi sätter henne, hon pratar ändå.
Hon tycker det är sorgligt att barn läser färre böcker.
– Om läskunnigheten går ner är det en katastrof. Hur ska samhället kunna fungera om vi inte kan förstå och uttrycka oss i en text? Att ha bokvärlden som en del av sitt liv är en gåva jag fått från en läsande familj.
