Fen Tingeling har bestämt att det måste till en annan ordning

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2018-12-20 | Publicerad 2003-12-23

Kåseri av Maja Lundgren

Fen Tingeling har slagit näven i bordet och rutit

och sagt att nu får det vara nog med det hela.

”Väck med lojaliteten och fram för den fräcka solidariteten”,

sa hon.

Hon svirrade in genom fönstret, satt ett tag på min dator,

putsade vingarna, strök all sin fesvett ur pannan,

(fesvett smakar maräng och ej salt, har det sagts mig),

försökte se ut som en blåslampa, försökte se ut som en masugn,

lyckades faktiskt se ut som en blåslampa och som en masugn,

landade sen på mitt skrivbord i vilket hon därpå slog den

redan nämnda näven, var arg för att hon hade blivit

utnyttjad i reklam för damunderkläder, men också

för att det ännu en gång - ty allt går igen - hade skett en

förvrängning, förstockning, förstelning, försoffning och därtill

förvanskning av viktiga ting som är varandra motsatta.

”Lojaliteten omöjliggör alltid solidariteten”,

röt hon, ”bort med vattenglasstormar, stelnade floskler och spel för

gallerier, positionering, proffstyckeri och politisk korrekthet,

väck med drog- och porrliberalismen, dekadensen och alienationen,

väck med ryggdunkningar, hierarkier och oschysta pakter,

Fen Tingeling har bestämt att det måste till en annan

ordning, det måste till den sanna vredens och drömmens.

Drömmen är motor för vreden och vreden är motor för drömmen.

Utan dröm ingen vrede och utan vrede kan drömmen

aldrig bli mer konkret än en död metafor i en frysbox.”

Talade Tingeling, och sen hov hon upp ett ganska så

jättebrutalt elakt skratt, drog igång ett vapenskrammel och

mystisk skrämselpropaganda med oklart väckelsesyfte:

”Lyssna noga barnaskara:

allt som gnistrar är av snö.

Jesus föds, men vänta bara

fram till påsk så ska han dö.

Ingenting kan stoppa tomten

inte ens en brysselkål.

Inte ens asketen Jesus

kan på julemyt slå hål,

skrämma krämarna på flykten

med förskräckande sarkasmer

och ouppnåeliga ideal.”

Fällde ut vingarna, flög till fönsterbrädet och sade:

”Fen Tingeling hon önskar alla en fröjdefull vrede.

Fen Tingeling har bestämt att det måste till en annan

ordning, det måste till den sanna vredens och drömmens.”

Sade, och svirrade ut genom fönstret ånyo, det gjorde hon.

Själv satt jag kvar perplex och tänkte på tomtebloss.

Maja Lundgren