Sveket mot arbetarklassen

Enna Gerin: Den politiska kartellens höjning av pensionsåldern är förödande för LO-kollektivet

I går röstade riksdagen fram ett närmast ofattbart beslut. Politikerna har nu börjat driva igenom en dramatisk och orättvis höjning av pensionsåldern i Sverige.


Planen är att på ynka sex år, mellan 2020 och 2026, höja den lägsta åldern för att ta ut allmän pension med hela tre år, från dagens 61 år till 64 år. Efter 2026 kommer pensionsåldern att fortsätta höjas automatiskt enligt en riktålder som följer medellivslängden. Väldigt bekvämt för våra politiker – helt förödande för arbetarklassen inom LO-kollektivet.

Det är en väldigt snabb, omfattande och möjligen ändlös pensionsåldershöjning, som nu påbörjas utan att ha föregåtts av någon märkbar offentlig debatt. Tre dagar innan detta historiska beslut möttes partiledarna för riksdagens alla åtta partier i Agendas tv-sända debatt utan att frågan ens togs upp. Hur är detta möjligt?

Vanligt folk kan inte anförtros att ta ansvar i pensionsfrågan, utan politikerna måste göra det över huvudet på oss och bakom lyckta dörrar.


Tystnaden kring pensionsfrågan generellt och beslutet att börja höja pensionsåldern beror till stor del på att sex partier ingått en politisk kartell mot oss väljare och medborgare. En blocköverskridande pensionsgrupp förhandlar i hemlighet och tar fram överenskommelser som sedan utan större uppmärksamhet baxas igenom riskdagen.

Vanligt folk kan inte anförtros att ta ansvar i pensionsfrågan, utan politikerna måste göra det över huvudet på oss och bakom lyckta dörrar. Detta upplägg har visat sig vara katastrofalt när det kommer till att värna arbetarklassens intressen.

Exempelvis är införandet av en riktålder som följer den generella medellivslängden djupt orättvis. Medelåldern för kvinnor med kort utbildning stod nästan still mellan 2000 och 2015. Under samma period ökade den med 2,4 år för högutbildade män. Effekten blir att arbetarkvinnor tvingas arbeta allt längre för att välmående tjänstemän blir allt äldre.


Ordföranden för Kommunal och Byggnads konstaterade krasst häromdagen att denna försämring på ett hänsynslöst sätt drabbar deras medlemmar som har fysiskt tunga jobb och i dag ofta inte orkar arbeta hela vägen till 65 år. LO-facken kräver att höjningen föregås av eller kombineras med förbättrade arbetsvillkor, förstärkta trygghetssystem och höjda pensioner. Men på dessa tre områden finns bara vackra ord från politikerna.

Mantrat är att vi måste höja pensionsåldern för att vi lever allt längre. Men det är inte hela sanningen. Det handlar minst lika mycket om att vi måste täcka upp för ett ohållbart och underfinansierat pensionssystem som visat sig ge skamligt låga pensioner för stora grupper i samhället.


Gårdagens beslut om höjd pensionsålder kan sällas till den växande högen av politiska svek mot arbetarklassen i Sverige under denna mandatperiod.

Visst måste pensionsåldern på sikt höjas – men inget säger att det måste ske så fort, så mycket och på ett så brutalt orättvist sätt.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln