Naivt att tro att valet i Turkiet är demokratiskt
Räcker inte röstköpen kan Erdoğan ogiltigförklara valresultatet
För ett par veckor sedan lät för ovanlighetens skull president Erdoğan nöjd; han hade talat med Vladimir Putin. De var överens, tillsammans med Syriens Bashar al-Assad skulle de trygga freden i sin vidsträckta region av världen.
Ukraina ingår i den stora planen. Ingen förlorare eller segrare kan utses när Ryssland och Ukraina sluter fred, lovade Erdoğan.
Ett gåtfullt budskap från mannen som styr över Natos näst största armé, dessutom utrustad med kärnvapen.
De tre diktatorerna har gemensamma intressen: Kurderna, som i samverkan med USA och till höga mänskliga kostnader bekämpat IS, måste elimineras eller åtminstone förflyttas från alla gränsområden. Utrymme behövs för något miljontals syrier som flytt till Turkiet och nu måste deporteras. Det är ett av Erdoğans löfte inför valet den 14 maj.
Medan USA förser Turkiet med kärnvapen så levererar och bygger Putin och hans mäktiga konglomerat Rosatom kärnkraft. Ryssland och Turkiet ska bli ett världscentrum för energiförsörjning.
Den auktoritäre ledaren i Turkiet är flexibel, anpassad till varje sorts maktsamarbete. Hans land ingår i Kinas imperialistiska projekt Sidenvägen. Kina har bjudits in att göra väldiga investeringar i Turkiet.
Turkiet är attraktivt, i landet finns mycket omfattande jordartsmineraler. Sådana som det globala ekonomiska systemet strider om.
Turkiets militära expansionism är ännu tämligen måttfull. Landet sänder soldater till Libyen, söndersargat sedan Nato-bombningarna 2011. Inbördeskrig härjar landet.
Kanske kan Turkiets utrikespolitik te sig något oberäknelig: Nato, Kina och Ryssland alla vänner. Ett enkelt svar är att Erdoğans främsta ambition är att bygga en maktbas som sträcker sig både mot väster och öster. Hans mål är inte bara att stärka Turkiet politiskt-militärt utan också religiöst. Turkiet vill erövra den hegemoniska makten över sunnimuslimer.
Koranbränningen i Sverige gav den turkiske ledaren, om man får säga så, ammunition.
Vägen kan stakas ut efter valet i maj.
Röster köps in. Skulle det inte räcka så kan presidenten följa sitt, Putins och andra självhärskares exempel: Ogiltigförklara valet
Här hemma frodas föreställningen att det turkiska valet är ovisst och att Erdoğan därför behöver en konflikt med Sverige för att eliminera sina motståndare och krossa svenskars dröm om Nato. Billström är orolig, Kristersson är tyngd av allvar, Magdalena Andersson är mest obekväm.
Den svenske chefsförhandlaren Oscar Stenström, som tjänar både socialdemokrater och höger, påstår att korruption är ett svenskt problem, inte Erdoğan-systemets. Stenström menar att den grovt kriminelle ”kurdiske räven” kan vara finansiär av kurdiska organisationer. Han, och alla andra vet, att denne brottsling köpt medborgarskap i Erdoğans Turkiet mot löfte att investera brottspengar i landet. En ofta tillämpad metod för att rädda den sönderfallande turkiska ekonomin. Stenström visar sig beredd att sälja ut det han kan ha av anständighet till diktaturen i Turkiet. Ett högt pris för Nato-medlemskap.
Erdoğans popularitet ökar mycket snabbt i opinionsmätningar, av helt andra skäl. Trots landets sönderkörda ekonomi lovar presidenten fördubbla minimilönerna, bygga en halv miljon starkt subventionerade bostäder och dela ut en halv miljon nya arbeten. Röster köps in. Skulle det inte räcka så kan presidenten följa sitt, Putins och andra självhärskares exempel: Ogiltigförklara valet. Så gjorde den turkiske autokraten när den socialliberale Ekrem Imamoglu vann borgmästarvalet i Istanbul 2019.
Imamoglu skulle vara den ende som kunde ha hotat Erdoğans valseger i maj. Därför har oppositionspolitikern nu dömts till ett långt fängelsestraff, upp till sju år. Och ingen kan längre utmana sultanen.
Denne har också låtit avsätta praktiskt taget alla HDP - borgmästare som valts demokratiskt. HDP, kämpar för kurdernas rättigheter och stöds av vänstersympatisörer, människorättsaktivister och feminister. HDP har i motsats till andra partier berövats ekonomiskt bidrag för valrörelsen.
Kulturlivet har dränerats och dess främsta företrädare har drivits i exil eller hotats av fängelsestraff
Med systematik har kritiker till den turkiska regeringen rensats ut: Domare, höga statstjänstemän, journalister, fackliga ledare, oppositionella. Antalet politiska fångar uppskattas av kvalificerade bedömare till 50 000.
Korruptionen och nepotismen nådde svindlande nivåer när Erdoğan gav finansministerposten till sin svärson. Presidentfamiljens samröre med knarkhandel, vapensmuggling och annan kriminalitet har detaljerat avslöjats av maffialedaren Sedat Peker.
Rättssystemet har underställts regeringen och Erdoğans AKP-parti. Kulturlivet har dränerats och dess främsta företrädare har drivits i exil eller hotats av fängelsestraff. En av dem är Ohran Pamuk, Nobelpristagare.
Osman Kavala, en av vår tids ledande människorättsaktivister och finansiär av betydande delar av civilsamhället, dömdes till livstidsfängelse ensamcell. Där läser han Albert Camus Pesten.
En gång kallade en svensk utrikesminister AKP-systemet och Turkiet ”en diktatur”. Anna Lindh hade, med risk för sin egen säkerhet, besökt landet och dess förtryckta kurdiska delar. Lindh samtalade med Abdullah Gül. Minister, Erdoğans förtrogne och senare riddare av Serafimerorden. Anna Lindh avvisade skarpt Turkiet som möjlig medlem av EU. Unionen ska bygga på demokrati.
Den sortens restriktioner gäller inte för Nato. Militäralliansens första stadgar krävde gemensamt försvar av Frankrikes kolonialvälde i Algeriet. Traktatet undertecknades av den portugisiske fascisten Salazar som vakade över stora afrikanska kolonier som Mocambique och Angola.
Statsministern, som hyllats av Turkiets hedersvakt i fullt ornat, begär att vi inte ska säga något ofördelaktigt om Turkiet. Vara landsförrädare helt enkelt. En svensk tiger.
