Meningslöst slag mot asylsökande
De som bosätter sig i problemområden straffas av den nya lagen
Det råder just nu en bedövande samstämmighet i politik och press om att inskränkningen av friheten för asylsökande att ordna sin egen bostad (ebo), som trädde i kraft vid årsskiftet, är en gudagåva för integrationen.
Tanken med den nya lagen är att den som bosätter sig i ett område med stora sociala problem ska mista sin dagsersättning om 71 kronor.
Frågan gäller snarast hur långtgående inskränkningen ska vara. Några kommuner vill hindra asylsökande att alls bosätta sig i kommunen – hela Malmö, hela Helsingborg och Landskrona skulle alltså bli ett slags undantagsområden! –Moderaterna och Sverigedemokraterna vill helt avskaffa ebo, alla asylsökande som inte har arbete ska fösas ihop i flyktingförläggningarna.
Detta är delvis en skendebatt. Med det menar jag inte att det inte finns problem. Reformatörerna har helt rätt i att det råder ovärdig trångboddhet, svarthandel med kontrakt och så vidare, liksom att en del kommuner har svårt att planera för skolgång, förskolor med mera när de inte vet hur många invånare de har från månad till månad.
Men finns det verkligen starka skäl att tro att den förändrade lagstiftningen skulle råda bot på detta, mer än på marginalen? Jag tvivlar.
För det första är det ju knappast för att de tycker att det är en räkmacka som folk tränger ihop sig i överfulla lägenheter och betalar för hyreskontrakt. Utan för att alternativet ofta är sämre.
Vill man verkligen göra något åt situationen, måste långt fler lägenheter, riktade till alla med låga inkomster, byggas
Boverket visade redan 2008 att många vantrivs något oerhört på Migrations-verkets anläggningsboenden (abo), där de isoleras från omvärlden, bor trångt med främlingar och ofta har långt till jobben. De väljer inte ebo, de väljer bort abo.
De skulle heller knappast trängas med släktingar och bekanta i redan socialt utsatta områden, om de hade kunnat få egna lägenheter.
Den nya lagen gör nada, noll och nichts för att ändra detta. För det andra skulle jag tippa att de flesta fortsätter att välja ebo, även om det kostar dem deras futtiga 71 kronor om dagen. Det som talar för det, är att det inte hade någon effekt när bostadsersättningen i samma syfte togs bort 2005.
Man kan liksom inte bli mer än utfattig.
Dessutom, kan tilläggas, om det nu kan tilltala de mer kameralt lagda, sparar staten stora pengar på att kring hälften av de asylsökande ordnar boendet själva, eftersom kostnaden för anläggningsboenden kan vara flera hundra kronor per natt.
Vill man verkligen göra något åt situationen, måste långt fler lägenheter, riktade till alla med låga inkomster, byggas. Kommunerna bör, som Boverket föreslagit, oftare låta socialtjänsten hyra lägenheter och sedan hyra ut dem i andra hand, och bostadsbolagen måste tvingas att sänka sina krav på inkomst, och rent av låta de mest trångbodda gå före i bostadskön.
Ja, det tar tid och är dyrt att bygga, och säkert politiskt känsligt att frångå kösystemen. Kanske är det därför politiker och debattörer fixerat sig vid ebo-lagen som ett slags alexanderhugg. Det kostar ju ingenting att angripa friheten och självbestämmandet för människor som inte är organiserade nog att försvara sig.
Om de nu inte helt enkelt, fula tanke, mest vill signalera handlingskraft till den handlingskraftstörstande delen av befolkningen: Titta, vi gör något åt integrationsproblemen genom att försvåra livet för asylsökande!
Om det funkar? Ähh.
