”Brita och Parisa” värda att leta upp i poddjunglen
Men kan folk snälla sluta döpa sina poddar efter sig själva?
Hur hittar man en ny podd? Ja, inte fan vet jag. Och då skriver jag ändå under rubriken Poddpatrullen. Amerikanska poddar går an. Där kan man med en googling få ett hum om vad som är i ropet just nu, men i Sverige är det som att bläddra i telefonkatalogen (förlåt för gammal referens), blunda, peka på måfå och sedan ringa upp första bästa telefonnummer och hoppas att man hamnar hos nån kul tjomme.
Problem 1: Det görs tusentals nya poddar. Men Itunes, diverse utgivare och topplistor verkar mest fungera som en tombola där även gamla och övergivna podcasts som inte släppt ett nytt avsnitt på tre år ändå dyker upp som Nytt och hett.
Problem 2: 95 procent av alla svenska poddar heter Annas och Lars podcast.
En nyhet i den genren är Brita och Parisa. Eftersom jag är en trogen konsument av Brita Zackaris andra podcast I nöd och lyft som hon har tillsammans med maken Kalle, så passerade den min inre bortsorteringsalgoritm som i vanliga fall på förhand hade förpassat en podd som ges ut av magasinet Elle – till följd av mitt totala ointresse för dammode.
Den här podden handlar dock inte om mode (jo, litegrann, men det kan jag leva med) utan mest om aktuella populärkulturella händelser som exempelvis Amanda Linds frisyr, snackisdokumentären Fyre festival och kontroverserna kring Surviving R Kelly. Den här typen av podd är kanske ingen bristvara, men det är glest med röster man faktiskt är intresserade av vad de har att säga – och där fyller Brita Zackari och Parisa Amiri en funktion. Visst, de blandar och ger lite. Ibland är de spot on och tidvis är de ute och cyklar, men oavsett om man håller med dem eller inte så är det en kompetent pratpodd i sin genre och som förtjänar en bredare målgrupp än bara Elle-publiken.
Men kan folk snälla bara sluta döpa poddar efter sig själva? Jag förstår att det är bra för de personliga varumärkena, men det gör ju inte det redan svårnavigerade poddsamhället enklare.
