Jag ser dålig tv för att slippa känna något

I en oförutsägbar tid är det skönt med en serie som spoilervarnar sig själv

”Virgin river” visas på Netflix.

Ett år av tragiskt väntande och jag har nu mycket små marginaler. Mitt fåraktiga ”men om två månader är det nog bättre” har varje gång smulats sönder och nu sitter jag mest och glor när en tredje våg sköljer över oss, nya mutationer hittas, restriktioner skruvas åt och när ska mamma egentligen få brevet om vaccination?

Verklighetens brist på förutsägbarhet har fått mig att söka den i fiktionen. Jag har allt mer valt bort smarta tv-serier med oväntade twister för nu undviker jag det känslopåslag som följer med en huvudperson som plötsligt dör, ett barn som försvinner eller en idiotisk otrohetsaffär.

Till slut har jag hamnat i Virgin river.

Virgin river är en serie på Netflix och den är rätt dålig. När man ser Virgin river är det som om det vore 90-tal igen och tv-mediets guldålder fortfarande låg några år framför oss. Serien är full av klyschor, karaktärerna är platta, skådespeleriet grovt – och tack vare noggranna planteringar förstår man alltid precis vad som ska hända härnäst.

Upplägget är följande: sjuksköterskan Mel lämnar LA och ett tragiskt förflutet för att ta anställning hos en tjurig gammal doktor i en håla – Virgin river – i norra Kalifornien. I hålan finns färgstarka småstadsbor och en bar som ägs av Jack, som är krigsveteran med PTSD och anknytningsproblem. Att han har varit i Irak och inte Vietnam är det enda som tar den här serien in i 2000-talet – det, och kanske det faktum att det i trakten finns en haschodlar-by som drivs av seriens bad guys. Dessa ler ofta sataniskt samtidigt som de begår brott.

Ja, det är allt. Och jag tror att även ni som läser detta vet vad som händer och ni har helt rätt. Det är så förutsägbart att jag inte ens tänker spoilervarna: Den tjuriga doktorn har ett hjärta av guld, småstadsbor ställer alltid upp för varandra medan storstadsbor har konstiga vanor – kaffe latte! Mellan Mel och Jack växer en stor kärlek fram, det finns förstås förhinder men inget som hotar den stora kärleken. Förresten så är serien ett slags Noaks ark; det finns ett antal män och ett antal kvinnor och man vet direkt vilka som ska få ihop det och det får de. Med lite förhinder.

Den enda twisten med Virgin river är att den helt saknar twister. Jag skulle inte rekommendera den till någon, utom till den som liksom mig inte vill ha några överraskningar just nu.

Ett år av tragiskt väntande och allt jag vill är att tillvaron blir normal. Att mamma får sin spruta, att jag får gå till jobbet och att vi kan kramas igen. Att jag återigen orkar se en tv-serie som får mig att känna något.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln