Kvinnorna visade vägen
Hundra år sedan revolutionsvågen i Europa öppnade för demokrati
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2017-05-11 | Publicerad 2017-03-07
Aftonbladet Kultur kommer under året att uppmärksamma de dramatiska händelserna 1917. Syftet är att vidga diskussionen om bakgrunden till det demokratiska genombrottet.
I dag om revolutionens verkliga och ofta negligerade hjältar: Kvinnorna.
I morgon är det hundra år sedan det började.
Petrograd, dagens S:t Petersburg, hade varit en krutdurk i månader. Kriget gick på sitt tredje år, två miljoner soldater döda, hunger, strejker och lockouter. Men det var textilarbeterskorna i det radikala Viborgdistriktet som på morgonen den 8 mars, internationella kvinnodagen, tände gnistan.
De ville inte längre acceptera att köa för bröd i timmar efter jobbet och ändå inte vara säkra på att få något att äta. Med parollen ”Bröd och fred” i täten drog de genom arbetarstadsdelarna och fick med sig arbetskamrater och kvinnor de lärt känna i brödköerna. På vägen inventerade de bagerier och livsmedelsaffärer på jakt efter svartabörsvaror.
Männen inne på verkstäderna som hörde dem ropa ”Ned med kriget! Ned med dyrtiden och hungern!” slöt upp i allt större skaror
Framåt kvällen deltog hundra tusen, dagarna därpå mångdubbelt fler. Arbetsplatserna omvandlades till politiska möten, kraven utvecklades: åttatimmarsdag, demokratiska reformer. Några dagar senare började soldaterna göra myteri. Arbetar- och soldatråd växte fram som svampar ur jorden. Efter en vecka abdikerade tsaren.
Den ryska revolutionen, en av 1900-talets mest betydelsefulla händelser, hade börjat.
En månad senare i Sverige. Några fiskarhustrur tågar till stadshuset i Söderhamn för att kräva mat åt sina barn. 400 fabriksarbeterskor i Karlstad demonstrerar framför magistraten för att kräva samma brödransoner som männen. Uppretade husmödrar på Möllevångstorget i Malmö och Hötorget i Stockholm angriper och plundrar potatishandlare som tio- och tjugodubblat priserna. Snart följer männen efter och hungerdemonstrationerna, den största massrörelse landet skådat, är ett faktum.
När den allmänna rösträtten beslutas ett drygt år senare var händelserna våren 1917 en viktig bakgrund.
Den revolutionära våg som svepte över Europa och som startade i Ryssland våren 1917 förändrade världen i grunden. Inom ett par år hade inte bara tsaren, utan också kejsarna i Berlin och Wien fallit och män och kvinnor fått rösträtt i en rad länder.
Nu förbereds hundraårsfirandet av det demokratiska genombrottet. Ja, riksdagen har tillsatt en särskild Jubileumskommitté. Men vilken plats kommer hungerupploppen och arbetarkvinnornas uppror 1917 att få i detta firande? I tv-programmen om fröken Friman är de noggrant bortopererade.
Åtskilliga kommer att ta åt sig äran, Moderaterna har redan till allmänt löje försökt. Många kommer att glömma att borgerligheten våren 1917 var emot den lika och allmänna rösträtten. Högern ville inte ens acceptera den kvinnliga.
Och liberalerna ville begränsa den kommunala för att försöka behålla den första kammaren som en konservativ broms mot de hotande massorna.
Ja, inte ens fröken Friman och den kvinnliga rösträttsrörelsen tog ställning för allmän rösträtt. De krävde att kvinnor skulle få rösta på samma villkor som män. Eftersom många män fortfarande saknade rösträtt, framför allt i kommunala val skulle också hundratusentals arbetarkvinnor utestängas.
Det finns en annan sak som också kommer att saknas i firandet. Att demokratins former inte var på förhand givna.
I dag framställs den representativa parlamentariska demokrati som genomfördes som synonymt med demokrati över huvud taget. Att demokratin ska göra halt vid den ekonomiska makten är självklart.
Men ur de spontana resningarna, på arbetsplatser, i bostadsområden, bland soldaterna växte det på många håll i Europa och i övriga världen fram alternativ som mer byggde på aktivt deltagande, framför allt olika former av rådsdemokrati.
Att medverkan i den demokratiska processen skulle begränsas till att rösta vart fjärde år för att sedan överlämna makten till en politisk och byråkratisk elit var knappast självklart för dem som just störtat tsarer och kejsare. Och demokratin skulle utvidgas till alla delar av samhället, inte minst till arbetsplatserna.
Under några dramatiska år var demokratins former en öppen fråga. Sedan stängdes dörren. Det är dags att öppna den igen.
Kjell Östberg
Historiker vid Södertörns högskola
