I ”tala ut”-poddarna blir inte mycket sagt
Man förstår att kändisarna vill berätta på egna premisser men särskilt intressant blir det inte
Jag ska erkänna direkt att jag haft en orimlig fascination för nyhetsrapporteringen kring Eric Saades och Nicole Falcianis uppbrott. Det började med drömbröllopet i Toscana som ställdes in på grund av corona, sen den plötsliga relationskraschen och nu ett enda stort frågetecken kring vad det var som egentligen hände.
I rådande medieklimat får man då ofta förlita sig på obskyra poddar som man tidigare aldrig hört talas om. I det nämnda fallet talade Falciani ut i ”Bathina – en podcast”. Ett ”tala ut”, inom citationstecken, för så många svar får man inte.
När alla gick och väntade på att få höra hur det egentligen låg till med relationsstatusen mellan Paolo Roberto och Elin Härkönen efter Robertos sexköp, valde hon att berätta sanningen i – trumvirvel – ”Assefa och Schlingmann” – en podd som förmodligen ingen utom reklamare och pr-människor hört talas om.
Mediecirkusen Isabella Löwengrips kraschade miljonimperium är också en följetong utan så värst många svar. Men i nystartade podden ”Isabella söker Sheila” – en podd där Löwengrip och bästa vännen Sheila Arnell i mångt och mycket pratar om hur man som ung entreprenörskvinna försöker må bra i motgångar genom att starta nya yogaretreats i Spanien – gläntar Löwengrip lite, lite på dörren till vad som hände. LITE. Åtminstone om varför det inte blev något med nya kärleken.
Detta förhållningssätt är inte speciellt givande för kändisjournalistiken. Man kan ju förstå att de hellre väljer att tala ut via egna poddar eller hos folk där de kan vara med och skapa premisserna i stället för att låta etablerade medier styra samtalet. Men då blir det heller inte speciellt mycket sagt.
Det är tufft att leva i det vakuum som uppstår när kända människor som är kända för att vara kända plötsligt lägger locket på. Man kan då som åskådare från sidlinjen resonera att säger man A får man säga B. Det finns kanske en del viktigare saker att engagera sig i 2020 – men jag bävar för att fallet Falciani-Saade blir ett lika stort antiklimax som Palmeutredningen.
