President Piñeras press
Margarita Pastene, ordförande i Chiles journalistförbund: Gatuprotesterna gäller även mediernas sneda rapportering
”Chile har vaknat!” är parollen som hundratusentals chilenare ropat ut på gatorna i hela landet de senaste tolv dagarna. Uppvaknandet handlar inte bara om protester mot de socialt och ekonomiskt svåra förutsättningar som de flesta chilenare lever under. Det har också att göra med den fars som medierna, sedan demokratin återerövrades, har spelat för att få alla att tro att det här sydamerikanska landet är ”en riktig oas”.
Den chilenska pressens rapportering om den djupa politiska och sociala krisen i landet har gjort chilenarna än mer upprörda. Missnöjet riktar sig framför allt mot tv-stationerna, som på några få dagar tvärvände i sin rapportering. Efter att först ha försökt övertyga tittarna att de levde i något slags paradis, började man sen tala om ett land i krig – och ansvaret för det lades på demonstranterna. De har stämplats som brottslingar och plundrare, ett sätt att rättfärdiga regeringens beslut om undantagstillstånd med militära trupper på gatorna och utegångsförbud.
Våldsamma incidenter och plundringar, som majoriteten av chilenarna fördömer, har varit i fokus i rapporteringen. De verkliga orsakerna till de fredliga massdemonstrationerna över hela landet – den stora ojämlikheten till följd av ett nyliberalt system – har underrapporterats, liksom den osedvanliga militära och polisiära repressionen mot demonstranterna.
Den chilenska journalistikens historia är mörk. Under Salvador Allendes regeringstid skapade de dominerande ekonomiska grupperna medier vars uteslutande syfte var att bojkotta presidenten, en propagandastrategi där den chilenska mediejätten El Mercurio gick i bräschen. Tidningens ägare, bankmannen Agustín Edwards, konspirerade inte bara via tidningen mot Allende, han var också CIA:s tentakel i Chile i samband med att presidenten störtades i september 1973. Det var då frasen ”El Mercurio ljuger”, som än i dag lever i det chilenska medvetandet, myntades.
Efter militärkuppen hade den chilenska dagspressen reducerats till två stora mediebolag som ägde El Mercurio och La Tercera. Det var med avsikt och bidrog till mörkläggningen av de brott mot de mänskliga rättigheterna som pågick.
De fick sällskap av tv-kanalerna, som under Augusto Pinochets diktatur kontrollerades av informationsdirektoratet, Dirección de Información.
La Tercera hade rapporterat om händelsen 1973, men då påstått att de dödade ungdomarna var kriminella
Denna sorgliga epok i den chilenska journalistikens historia har knappt diskuterats men drogs upp i ljuset i augusti i år. Landets högsta domstol beordrade då tidningen La Tercera att korrigera en gammal nyhet, som handlade om avrättningen av två ungdomar – offer för brott mot de mänskliga rättigheterna. La Tercera hade rapporterat om händelsen 1973, men då påstått att de dödade ungdomarna var kriminella.
Domen ses som historisk, och som en unik möjlighet att avkräva en förklaring av de medier som under diktaturen direkt bidrog till att mörka sanningen.
Chiles konstitution slår fast att staten inte får ingripa i medierna. Men staten tar inget ansvar för att skydda den medborgerliga rätten till korrekt information, fri från manipulation och iscensättande. Problemet förstärks genom en otillbörlig koncentration av medieägandet, vilket resulterar i en politisk och ideologisk diskurs utan motvikt.
Journalistförbundet i Chile har påtalat att landets invånare på grund av detta riskerar att inte få tillgång till information i enlighet med de demokratiska principerna, och att åsiktspluralism inte kan garanteras. Alternativa medier, som har spelat en viktig roll, överlever knappt och de flesta har dukat under av ekonomiska skäl. Kort sagt så finns det en rättighet som inte täcks – rätten till information, som majoriteten av chilenarna nu kräver.
För detta är det nu journalisterna som får ta konsekvenserna. Människor som intervjuas på allmänna platser vägrar uttala sig och ifrågasätter i direktsändning såväl innehåll som bilder. Vissa har tagit till våld.
I helgen byttes också plötsligt parollen på gatan från ”Chile har vaknat!” till ”Chile, stäng av tv:n!”.
Efter att nästan en och en halv miljon människor marscherade på Santiagos gator, och tusentals i övriga landet, bytte tv-rapporteringen än en gång ton och blev ett eko av president Sebastián Piñeras och Santiagos intendent, Karla Rubilars uttalanden. Myndigheterna anser inte längre att människor som gått ut och protesterat på gatan är ”vandaler, brottslingar, eller kriminella”, utan ”chilenare som drömmer om ett rättvisare samhälle”.
Denna tvärvändning i presidentpalatset har sina huvudsakliga allierade i tv-kanalerna, och det vet folk. Stäng av tv:n.
Margarita Pastene är nationell ordförande i Chiles journalistförbund
Översättning: Ulrika Andersson