De sköna konsterna som skapar välstånd
Mattias Svensson: ”Bourgeois equality” – som en bättre borgerlig middag
BOKRECENSION. Etiken, retoriken och konsterna har haft enorm betydelse för att vanligt folk i allt större delar av världen fått se sitt materiella välstånd öka trettio till hundra gånger på bara några generationer.
Denna fantastiska utveckling – ja, materiell rikedom har sina begränsningar och omoraliska frestelser, men har på det hela taget gjort våra samhällen mer fredliga, toleranta och omtänksamma – beror på att alltfler samhällen, med början i 1600talets Holland och 1700-talets England, på kort tid omvärderade det hedervärda i innovationer, handel och eget arbete. En ytlig och social förändring som drev vanliga människor att börja skapa välstånd i enorm skala.
Förklaringen är originell, men utvecklas av ekonomen Deirdre McCloskey i de tre böckerna Bourgeois virtues (2006), Bourgeois dignity (2011) och den aktuella och avslutande Bourgeois equality.
McCloskey är nyligen pensionerad professor i nationalekonomi, engelska, historia och kommunikation, bland annat vid det ansedda Chicagouniversitetet. Hon har verkat vid universitet i Sverige och Holland, och hette fram till 52 års ålder Donald. Böckerna bär vittnesbörd om hennes unika bredd.
Värderingsskiftet bakom den ekonomiska förbättringen spårar McCloskey i historien, konsten och språket.
Begreppet ”heder” gick från att vara av aristokratisk börd i ett hierarkiskt samhälle – eller som kvinna, kysk – till att betyda ärlig och pålitlig (och därför bra att göra affärer med). Innovationer gick från att ses som destruktiva hot mot samhällsordningen – de styrande i en tysk by lät på 1600-talet mörda uppfinnaren av en automatisk vävstol – till att ses som spännande och förbättrande. Detta var temat för Bourgeois virtues.
Bourgeois dignity tog sig an andra förklaringar till dagens rikedom, både materialistiska och idealistiska. Varken imperier, naturresurser, handel eller andra faktorer kan enligt McCloskey förklara varför gnistan till det moderna välståndet tänds i en relativ avkrok i norra Europa.
I Bourgeois equality knyter McCloskey ihop säcken, och avfärdar ännu en av akademikernas favoritförklaringar: institutioner. Institutioner som lagstyre och respekt för privategendom är tröga och bevarande, påpekar McCloskey. De kan vara nödvändiga, men inte tillräckliga villkor för den välståndsexplosion världen upplevt.
Trots tre böcker om borgerlighetens betydelse ger hon Karl Marx (och Adam Smith) rätt i att dess klassintresse kan vara ett hot. Den dag borgerligheten kan konsolidera sin makt som en ny aristokrati är samhället dömt att stagnera. Det är det kommersiella samhällets värden – kalkylerandet, jämlikheten i det ekonomiska förhandlandet, själva viljan och målet att berika sig (som dock behöver balanseras av andra dygder och normer) – som driver en ständig materiell förbättring.
Men bara om dessa värden är allmänt spridda. Avgörande för mänsklighetens kliv ur fattigdomen var den jämlika friheten och värdigheten: Att ”vanligt folk” kunde bli innovatörer och framgångsrika, och på marknaden fick bedöma vilka innovationer som är av nytta och vilka inte.
Därför är kulturvärldens ointresse för välståndsskapandets värden ett hot mot världens fortsatta förbättring, menar McCloskey. Ekonomiska storverk har utförts i fabrikslokaler, i köpcentrum, i laboratorier och i allt fler sammanlänkande länder, men har i senare decenniers romaner, filmer och teater knappt uppmärksammats annat än som hotfulla eller meningslösa.
Bourgeois equality är liksom sina två föregångare som en bättre borgerlig middag; ett böljande, lärt samtal som ledigt rör sig mellan akademi, samhälle och konst. Ofta svepande och med en del skarvande, och långt innan ett ämne avhandlats färdigt har samtalet tagit fart i en ny riktning. Det man tar med sig är inte nödvändigtvis slutsatsen så mycket som det stimulerande umgänget.
Fast i det här fallet är det slutsatsen. Sensmoralen är att det bildade samtalet har en avgörande betydelse för hur världen blir och vad människor tillåts åstadkomma.
