Nu är vi alla gisslan hos en galen diktator

Belarus är ockuperat, Lukasjenka har sålt sitt land till Putin

”Sedan augusti 2020 har belarusier ropat ut sina varningar och sin förtvivlan över Lukasjenskas tilltagande vansinne”, skriver Inga-Lina Lindqvist.

Jag fick ett brev i dag från en vän i Belarus.

”När jag återvände från X till Minsk möttes jag och andra resenärer av horder med civilklädda miliser i balaklavas, uniformerad polis, polisbilar, arrestbussar. Hade jag blivit tagen där hade du förmodligen inte ens fått veta det, eftersom media i Belarus är utrensade.

Jag kan inte stoppa raketer med mina bara händer.

En annan sak jag inte kan är att befria våra politiska fångar.

Den ukrainska flaggan på min profilbild är i sig en anledning att gripa mig, för att inte tala om eventuella utsagor.

Min kamp är att stanna kvar på ockuperat territorium tillsammans med de fängslade med risk att bli en av dem.”


Minsk är i dag en ockuperad stad, liksom alla städer i Belarus. Rysk militär har parkerat sig över landet och använder vår jord till att rulla in död och förintelse in i Ukraina. Den smärtan är min, jag växte upp i Belarus, mina rötter körs över av stridsvagnar nu.

Sedan augusti 2020 har belarusier ropat ut sina varningar och sin förtvivlan över Lukasjenskas tilltagande vansinne.

Först ropade de ut från gator och torg. När de greps, torterades och dödades drog sig motståndet in till innergårdarna. Säkerhetsstyrkorna och kravallpolis bröt sig in i deras bostäder, släpade ut folk, misshandlade och kastade i fängelse. Fler dödsoffer följde. Kampen sökte nya vägar och regimen likviderade alla oberoende medier. När det inte räckte likviderade Lukasjenka alla föreningar och NGO:er. PEN-klubben, Författarförbundet, Journalistförbundet, kvinnojourer, miljöorganisationer, djurskyddsföreningar, hembygdsföreningar, språkkurser, listan kan göras lång.

Siffran över erkända politiska fångar i Belarus i dag är uppe i hisnande 1 100 människor, i ett land lika stort som Sverige.


Ändå gick mina landsmän ut och protesterade mot kriget, precis som resten av den fria världen. Jag vet inte var folk fick kraft och mod ifrån. Bilder och videor från Belarus översvämmar mitt flöde: där släpar ett tiotal kravallklädda poliser bort en man och slår honom. Där drar de en kvinna längs asfalten medan förtvivlade åskådare försöker hjälpa henne och möts av batongslag.

Jag kan fylla hela Aftonbladet med namn på de fängslade och berättelser om vilka de är och vad de har offrat. Författare, konstnärer, metallarbetare, läkare, jurister, ingenjörer, undersköterskor, studenter, programmerare, gruvarbetare, säljare, frisörer, blomsterhandlare, filosofer.

Nu är vi alla gisslan hos en galen diktator som sålt sitt land till Putin.

Vad vill ni att vi ska göra för att ni äntligen ska höra oss?

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.