Männen drar häxkortet ända upp i senaten

Fords vittnesmål har redan påverkat många

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Publicerad 2018-10-03

Blasey Ford och Brett Kavanaugh.

Natten till fredagen förhördes den konservative domaren Brett M Kavanaugh, nominerad till USA:s högsta domstol av Donald Trump, och Christine Blasey Ford som anklagat honom för sexuella övergrepp, i den amerikanska senaten.

Efter dr Fords vittnesmål följde en fresk över de mest typiska försvar och dimrådåer för­övare använder sig av. Kavanaugh gick ut med ett mycket känslosamt och högt tonläge om hur anklagelserna krossat honom och hans familj. Han har aldrig rört henne, han har aldrig pratat med henne eller ens varit på platsen. Plötsligt röt konservativa senatorer högljutt från bänkraderna: Detta är den värsta politiska skandal i USA:s historia! Ska han behöva svara på frågor om hur han var på high school! Alla har väl blivit för fulla någon gång! Denna häxjakt är fruktansvärd!

Frågan är bara: vad skulle man ha gjort annorlunda? Skulle Blasey Ford aldrig ha berättat? Skulle senaten låtit bli att uppmärksamma och utreda anklagelser om grova sexualbrott mot en kommande domare i högsta domstolen?

Dessa är underliggande frågor som aldrig ställs rakt ut. Det ligger i förövarens intresse att de aldrig gör det. Poängen är att få vittnet att backa, känna sig dum och tvivla på sina erfarenheter. Det sänder även en kraftfull signal till dem som stöder vittnets berättelse att backa: här finns resurser och normer på vår sida!

Strategin och ordvalet är välkänt och beprövat. Forskaren Ross Cheit beskriver den övertygande i sin bok The Witch-Hunt Narrative: Politics, Psychology and the Abuse of Children. Cheit beskriver hur samma historia upprepar sig i det offentliga samtalet. En anklagads företrädare kritiserar rättssamhällets arbete med ett sexualbrott, där man tycker sig ha funnit att någon oskyldig dömts.

Häxjakt-narrativet tar fart. Små detaljer blåses upp – orimligheten i att just denna person kan vara skyldig till sådant vidrigt brott lyfts fram. Den här bilden brukar målas upp: En ohelig allians av en eller flera hysteriska kvinnor fantiserar ihop en historia där en oskyldig man anklagas för förfärliga övergrepp som aldrig ägt rum. Ytterligare kvinnor dras med och eldar på lynchstämningen, och driver den oskyldiga mannen mot bålet. Inga förnuftiga argument biter och mannen är dömd på förhand.

Överallt där mäns våld mot kvinnor eller barn möter traditionella patriarkala paradigm, förs bilden fram. Enligt Cheit i syfte att förminska offrens erfarenheter, bibehålla samhällets illusion om att sexualbrott är marginella företeelser som vanliga respektabla män inte ägnar sig åt samt att friskriva förövaren från skuld och påföljd.

I USA:s senat pågår nu en strid som utkämpats tusentals gånger. Det återstår att se om häxjaktsnarrativet får dominera processen eller om en stark, oberoende utredning med all sin frigörande praxis tillåts ta plats. Världen ser på. Hur det än blir med den saken så har Fords vittnesmål redan påverkat och inspirera många. Det tog minuter innan de första personerna på sociala medier trädde fram med egna berättelser om utsatthet. Många skrev om smärtan i att se Fords vittnesmål men samtidigt hur frigörande hennes ord var, vilken bekräftelse de gav dem.

Fråntas du alla verktyg till påverkan har du alltid ditt vittnesmål kvar. Det gör all skillnad i världen.

Johan Hagborg

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.