Cissi Wallins bok – inte förtal på egen hand

Den digitala eran påverkar juridiken

Det stod i veckan klart att Justitiekanslern kommer att utreda Cissi Cissi Wallin Blombergs ”Allt som var mitt” för förtal. Nathan Hamelberg kommenterar: ”Det i fysiska medier tryckta ordet borde tappa sin särställning före nätet i yttrande- och tryckfrihetsfrågor.”

En formulering i Cissi Wallin Blombergs bok Allt som var mitt står nu som grund för en utredning om förtal. Vad, bortom det rent juridiska, är det som sker?

Sist JK väckte åtal för förtal var det i en annan era. 2005 fanns varken Facebookforum eller händelser på Instagram; Flashback var ett om inte perifert så i alla fall långt mindre fenomen. Vissa höll sig på mejllistor och snäva forum, men de flesta såg inte dagligen sådant deras släktingar och gamla klasskamrater postade. Offentligheten såg helt enkelt väldigt annorlunda ut.

Förtalsmål är speciella, i någon mån handlar de alltid om att statuera exempel. Den målsägande vill få upprättelse och dra ett streck, få samhället att sätta ner foten i en tvist, precis som i många andra mål. Men det som givit upphov till själva brottsmisstanken blir närmast per automatik mer känt än det var innan. Så har det alltid varit, men den stora skillnaden mot i dag är hur de traditionella medierna, inklusive tryckta böcker, har de nyare medierna – sociala, alternativa och så vidare – som resonanslåda.


För den som följt medialt uppmärksammade fall om böcker och det tryckta ordet de senaste åren framträder en närmast entydig bild: böcker som på olika grunder kan ses som hotade får en skjuts i marknadsföringen och deras budskap sprids mångdubbelt mer.

När det 2017 stod klart att en handfull kommunala bibliotek runtom i landet inte skulle ta in Tino Sanandajis bok Massutmaning blev det en avfyrningsramp för en kampanj att få in den på vartenda bibliotek i landet; bokens tillgängliggörande blev en stridsfråga som det rasade om på sociala medier i månader.

När Beredskapsmuseet i somras väckte sitt (i mitt tycke absurda) åtal om upphovsrättsbrott mot Aron Flam för hans bok En svensk tiger fick boken garanterat en uppmärksamhet som inte hade kunnat köpas för pengar. Ytterligare ett exempel bortom böckernas är hur nedtagandet av affischer från Sverigedemokraterna från Östermalmstorgs t-banestation 2015 ökade antalet mottagare av deras budskap hundrafalt.


Den aktuella formuleringen i Allt som var mitt skulle omöjligt kunna ses som förtal på egen hand. Det är tillsammans med det som skrivits på annan plats – att Wallin i ett inlägg på Instagram pekat ut Virtanen som våldtäktsman – som åtalet blir möjligt. Det gör att den som själv vill ta ställning i fallet eller är nyfiken – eller i värsta fall, bara vill gotta sig i andras misär – via enkla knapptryck och sökningar kommer ledas till just det vidare budskap som Virtanen vill att Wallin ska straffas för att ha spridit.
Det är den nya digitala logiken. Och frågan är hur juridiken ska förhålla sig till det. I vårt samhälle har boken en aura som kan grumla omdömet. Bokens status som spridare av information är helt enkelt överdriven i jämförelse med nätets. Vad betyder det?

För det första, att det i fysiska medier tryckta ordet för all framtid borde tappa sin särställning före nätet i yttrande- och tryckfrihetsfrågor. För det andra måste frågan ställas hur samhället ska kunna förhålla sig till förtal överhuvudtaget; ska det kunna ske ostraffat för att det går att sprida budskap på nätet? För det tredje, givet nätets karaktär av hybrid av det privata och offentliga: går det att tala om detaljer i sexualbrottsfall online utan att göra sig skyldig till förtal? Vilka sätt att tala om det skulle inte räknas som förtal? Givet hur försvinnande få våldtäkter som leder till förundersökningar, åtal och dom kan det få svåröverskådliga konsekvenser.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.