Vem pekas ut som terrorist imorgon?
Sveriges Nato-avtal med Turkiet luckrar upp den svenska rättssäkerheten, skriver Silas Aliki
Det undantagstillstånd som president Recep Tayyip Erdoğan införde 2016 råder inte längre i Turkiet. Två år efter införandet ersattes det istället av en ny antiterrorlagstiftning.
Utrikesdepartementet beskriver i en rapport från 2021 hur den används: Rättsväsendets oberoende och rättssäkerheten har undergrävts. Lagar mot terrorism, liksom anklagelser om förtal av presidenten, används för att tysta oliktänkande och regimkritiker. Detta gäller även oppositionspolitiker, särskilt från det prokurdiska Folkets demokratiska parti (HDP). Rättsliga åtgärder mot människorättsförsvarare och advokater som försvarar oppositionella har ökat. Hbtqi-personer utsätts regelbundet för diskriminering.
I Sverige har rättssäkerheten luckrats upp för allt större grupper av människor.
Den här typen av nedmontering av rättsstaten förekommer ofta i stater som går från demokratier till någon form av auktoritärt och militariserat styre. Men även i Sverige har vi just nu all anledning att fråga oss hur det ser ut med respekten för rättssäkerheten. Vi som arbetar som juridiska ombud i migrationsärenden och brottmål har under flera år luftat vår oro för just det.
I Sverige har rättssäkerheten luckrats upp för allt större grupper av människor. Den tillfälliga utlänningslagen som infördes 2015 var ett första steg där rättssäkerheten tummades på för att uppnå det politiska målet att färre skulle tillåtas stanna i Sverige.
När det gäller straffrätten har stora inskränkningar i den personliga integriteten genomförts på kort tid. Vi kan nu avlyssnas med hjälp av statliga trojaner utan att vi är misstänkta för brott och i förebyggande syfte, och föreningsfriheten har begränsats med hänvisning till antiterroråtgärder.
Lagrådet, som var kritiska till att kriminalisera samröre med terrororganisationer, menade att lagen i praktiken skulle kunna tolkas som att samröre med organisationer som förespråkar revolution, eller ägnar sig åt civil olydnad, skulle betraktas som terrorbrottslighet. Med andra ord, Lagrådet var oroliga för att lagstiftningen någon gång skulle kunna komma att tolkas på samma sätt som i Turkiet - för att tysta oliktänkande och regimkritiker. Just nu riktas inte dessa åtgärder mot svenska medborgare, eftersom det inte går att utvisa en person med svenskt medborgarskap. Men för de kurder och andra oppositionella som Erdoğan vill ha utlämnade, och som Sverige har klassat som säkerhetshot, är situationen annorlunda.
Bland annat tidningen ETC har kunnat visa att flera av de personer som pekats ut som säkerhetshot av Säpo har varit engagerade i kurdiska organisationer som svenska myndigheter samarbetar med. Det rör sig ofta om just kurder som varit politiskt aktiva antingen i Turkiet eller i något annat land, men som inte begått några brott eller ens försökt begå brott, och som i många fall bott länge i Sverige.
I flera av ärendena är bevisningen dessutom hemlig. Människor som klassats som “utlänningar som utgör kvalificerade hot mot Sveriges säkerhet” och som därför ska utvisas från Sverige till Turkiet får alltså inte ens veta varför.
Hemlig bevisning är inte tillåten i brottmål i Sverige. Att de som pekas ut som “kvalificerade hot” av Säkerhetspolisen, och därför får beslut att de ska utvisas, inte får se den bevisning som används mot dem är möjligt eftersom det “bara” handlar om ett beslut om utvisning. Inte heller de domstolar som ska fatta beslut om utvisningen, eller de som agerar som ombud för dessa personer, får alltid se bevisningen. Det gör det omöjligt att bemöta anklagelserna som riktas mot den enskilde på det sätt man hade kunnat göra om det gällde en anklagelse för brott.
Ägnar man sig inte åt terrorism behöver man inte vara orolig, sa statsminister Magdalena Andersson nyligen.
Men i det avtal som statsminister Magdalena Andersson och utrikesminister Ann Linde skrivit under med Turkiet för att kunna möjliggöra Sveriges medlemskap i NATO, lovar Sverige att fördjupa samarbetet med Turkiet i säkerhetsfrågor. Sverige skall utvisa fler personer som är knutna till den politiska oppositionen och den kurdiska frihetsrörelsen, och vi ska också öka arbetet med att motverka terrorism.
Med andra ord: fler kurder och andra i Sverige som engagerat sig politiskt ska få utvisningsbeslut och skickas till Turkiet.
I praktiken är redan flera av Turkiets krav uppfyllda. Den 1 juli i år skärptes terrorlagstiftningen, bland annat genom att förändra definitionen av vad som är terrorbrott. Numera kan alla typer av brott klassas som terrorbrott, bara syftet är just terror, till exempel att brottet begåtts för att “förstöra grundläggande politiska eller sociala strukturer”.
Samma dag infördes även ny lagstiftning som ska göra det lättare att utvisa “utlänningar som utgör kvalificerade hot mot Sveriges säkerhet”. President Erdoğan uppgav den 6 juli att flera personer på den lista han upprättat av människor han vill ha utlämnade redan utvisats till Turkiet.
Vi behöver oroa oss för vad som händer när våra folkvalda, utan ordentlig debatt, inskränker rättssäkerheten på allt fler områden.
När vi nu går in i en militärallians med Turkiet på Turkiets villkor, räcker därför inte en försäkran om att den som inte ägnar sig åt terrorism inte behöver vara orolig. Vi behöver oroa oss för vad som händer när våra folkvalda, utan ordentlig debatt, inskränker rättssäkerheten på allt fler områden. Vi behöver oroa oss för hur stora beslut som egentligen kan fattas över våra huvuden, och vilka kontrollmekanismer för att motverka maktmissbruk som kommer att finnas kvar.
Om redan vår nuvarande lagstiftning används för att “tysta oliktänkande och regimkritiker” åt andra genom att kalla dem terrorister och lämna ut dem till platserna de flytt från, vad är nästa steg? Vem utpekas som terrorist imorgon och med vilka konsekvenser?
Silas Aliki är asyljurist och politisk redaktör på sajten Kontext Press.
