Platt skildring av förmenta Trump-väljare
”Hillbilly elegy” är en misslyckad filmatisering av en viktig bok
När man för fyra år sen försökte förstå varför Trump vann valet, pekade många ut självbiografin ”Hillbilly elegy: a memoir of a family and a culture in crisis” av J D Vance som en pusselbit. Där berättade han om sin branta klassresa, från fattig, vit arbetarklass till elituniversitet Yale – i dag är han riskkapitalist och republikan.
Hans familj har rötterna vid Appalacherna i Kentucky, i vad som på gott och ont liknar klansamhällen. De flyttade till stålverksjobb i Ohio men verket lades ner och inget kom istället. Han skrev om våld och missbruk men också om en närmast blind lojalitet med de sina och om att ta vara på de små möjligheter som ändå fanns.
Förenklat var analysen den att Trump var dessa människors revansch på ett politiskt etablissemang som vänt dem ryggen.
Det som gjorde boken speciell var den kärlek, empati och stolthet Vance skildrade sin bakgrund med. Trots att han är medproducent har detta tyvärr inte följt med när boken nu blivit film, i regi av Ron Howard och med kanoner som Glenn Close och Amy Adams i rollistan.
En bok med många lager har blivit ett platt filmmanus, där familjens umbäranden liksom bara markeras: så här ser det ut när en mamma börjar missbruka piller, så här när en tonårspojke riskerar spåra ur och titta här en scen som ska visa på våldet och en annan på den kärva kärleken. Det blir för grovt och därmed blir ingen förståelse möjlig – inte ens av den unge J D:s bedrift i att besegra sina usla odds.
Det känns som en mörk ironi att samtidigt som Trump nu motas ut från Vita huset, förvandlas hans förmenta väljare åter till klichéer.
Fotnot: ”The hillbilly elegy” visas på Netflix.
