Mr Cools text är sorglig och farlig
Allt kan inte försvaras under konst och yttrandefrihet
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2018-07-10
För en tid sedan fick jag flera mejl och FB-meddelanden om en låt av komikern Anton Mattsson med artistnamnet Mr Cool. Jag övervägde huruvida jag ska lägga mig i debatten om låten eller inte. Jag anade att jag skulle bli anklagad för att vilja strypa yttrandefriheten. Jag bestämde mig för att skriva om den ändå, den var för sorglig och farlig, dessutom har ju jag också rätt att yttra mig.
Ur min text på sociala medier:
”Det är med stor sorg jag ser att personer i vårt land försvarar existensen av låten ’Knulla barn’ med att det är konst och att vi måste värna om yttrandefriheten. Jag har just tagit del av texten, det vände sig i magen på mig. I låten låtsas sångaren vara våldtäktsman av barn och sjunger om hur skönt det är att trasa sönder barnet. Nej, detta är inget som ska få finnas på Spotify, nej, det ska inte finnas överhuvudtaget.”
Den delades över 5 000 gånger och drygt 12 000 personer interagerade med texten på FB.
Detta gör mig enligt Mattias Svensson till en ledande moralpredikant. För att stärka sin tes nämner han att jag i våras skrev om Natur & Kulturs lärobok i religion och fick förlaget att ändra i den. Enligt Svensson gjorde jag det för att jag är själv är kristen. Vad vet han om min eventuella tro och vad har det för relevans här? Jag vet inget om Svenssons tro och bryr mig inte heller.
Jag har i två decennier rapporterat om den etnoreligiösa rensningen av kristna i en del av den islamdominerade världen. Jag varnade för ett folkmord
i Irak och Syrien i ett otal medier, tyvärr fick jag rätt.
Efter att upprörda föräldrar hört av sig om en lärobok i religion lånade jag och läste igenom den. Beskrivningen av kristendomen skiljer sig från beskrivningen av andra religioner. Elever upplevde den obehaglig, speciellt de som hade flytt från folkmordet på kristna. Har dessa elever inte rätt att yttra sig?
Om Svensson tror att han ska lyckas tysta dem eller mig och strypa yttrandefriheten så bedrar han sig.
SVAR DIREKT Det är talande att Nuri Kino skryter med hur många som i sociala medier delat hans önskan att ogiltigförklara yttrandefriheten för den fiktive artisten Mr Cool, men angriper mig som kritiserar vad han skrivit för att vilja tysta honom.
Att kritisera någon är inte att vilja tysta, det är att försöka föra ett samtal i frågor där man inte är överens.
I Kinos fall är det dock, som framgår, rätt lönlöst.
Han svarar inte på kritik i sak, utan ser den som angrepp på sin person och far ut i ogrundade beskyllningar om att jag skulle vilja tysta honom. Det vill jag förstås inte.
Om Kino är kristen eller inte är hans privatsak och ingenting jag eller någon annan har med att göra. Som han nämner har han gjort berömvärda journalistiska insatser för att beskriva förföljelsen av kristna.
Inget av detta har dock med min kritik att göra. Den rör hans underkännande av yttrandefriheten och hans nyanslösa kritik (två olika, men relaterade saker) mot artister och konst han ogillar och hans agerande för att få bort detta.
Varför vågar Kino inte stå för och argumentera för sin ståndpunkt och sina uppmaningar i andra sammanhang än inför lojala följare?
Mattias Svensson