Tarantella som bjällra
Claes Wahlin om en barock julfestival med en sopran att hålla ögonen på
MUSIK De julkonserter som går i den klassiska musikens tecken letar sig sällan utanför Bachs eller Händels välkända kompositioner till de annalkande högtiderna.
Men det finns ju så oerhört mycket annan, på dessa breddgrader ospelad, rent av ohörd musik. I Neapel, till exempel, skrevs det decennierna runt sekelskiftet 1700 en rad kantater kring den heliga natten och Jesu lidande.
Den unga barockensemblen Talenti Vulcanici under ledning av Stefano Demicheli har specialiserat sig på just musik från Neapel. Under Stockholm Early Music julfestival, som ägde rum med en rad konserter i lördags, framträdde ensemblen i Tyska kyrkan med musik av kompositörer som Francesco Manfredini, Giacomo Maraucci, Alfonso Maria dei Liguori eller (den mest välkända) Alessandro Scarlatti.
Vackra klanger disciplinerat framförda med en sopran att hålla ögonen på, Roberta Mameli, som efter viss tvekan inledningsvis bjöd på en fyllig och karaktärsstark röst där även de mest stillsamma pianissimo-tonerna gled ut över salen medan den första snön föll utanför.
Och att som final spela en tarantella (till Jesu födelses ära naturligtvis), visar nog så tydligt skillnaden mellan protestantismen och katolicismen. Extranumret hittade dock åter till de nordliga breddgraderna, ”Rejoice” från Händels Messias.
