Fielder hjälper vanligt folk med beslut – eller?
HBO-serien ställer frågor om vad som är äkta
Vad innebär det egentligen att vara in on the joke? Den frågan verkar den kanadensiske komikern och producenten Nathan Fielder ha funderat en hel del på sedan hans genombrottsserie Nathan for you gick i mål 2017.
Serien, där Fielders dumsmarta konsultpersona försöker hjälpa kämpande egenföretagare, har kallats för ”the greatest reality TV show ever made”, men den har också kritiserats för att utnyttja desperationen hos människor som kanske inte alltid förstod att de hade tackat ja till att bli innehåll i en humorserie. Många av dem var, så att säga, inte in on the joke.
Vid en första anblick ser den nya HBO-serien The rehearsal ut att följa i ungefär samma spår.
Fem avsnitt in i serien är det svårt att avgöra vad som är äkta och vad som är iscensatt.
Den här gången ska en välvillig version av Fielder hjälpa ”vanligt folk” att repetera inför avgörande ögonblick i deras liv (det kan vara allt från en jobbig bekännelse till att uppfostra ett barn). Egenföretagarna är alltså utbytta mot till synes aningslösa vanlisar som Fielder säger sig ha hittat via annonssajten Craigslist. Han bygger upp perfekta kopior av deras favoritmiljöer, hyr in skådisar som spelar deras närstående och dialogtränar dem tills de känner sig självsäkra nog att bemästra situationen i verkliga livet.
Så här långt inga konstigheter. Det är en (om än något omständlig) kommentar till vår strävan efter att kunna kontrollera det okontrollerbara, tänker man.
Men sen händer det något.
För varje avsnitt som går involverar Nathan Fielder sig själv allt mer i de olika repetitionerna. Mest märkbart är att han flyttar in i huset han låtit bygga åt Angela, den superkristna kvinnan som pröva-på-uppfostrar en adoptivson. Premisserna som sattes upp i seriens första avsnitt är nu som bortblåsta. Det som utspelar sig härnäst är snarare något slags förvridet familjelajv, med Fielder som en aktiv del i sitt eget sociala experiment. Det är en repetition lika mycket för honom som det är för Angela.
Om nu Angela ens är en riktig person och inte en skådis, vill säga.
För det är just det här som gör The rehearsal så underhållande: fem avsnitt in i serien är det svårt att avgöra vad som är äkta och vad som är iscensatt.
Det är förstås vanskligt att sia om vad en kaufmansk trickster som Nathan Fielder har tänkt med allt det här, men min känsla är att precis varenda kotte som har varit med i programmet hittills – även de som påstås vara hittade via Craigslist – är inhyrda skådespelare.
Poängen, om det här nu stämmer, tror jag i så fall är att utforska den maktbalans som Fielder kritiserades för att missbruka i sin förra serie, Nathan for you. Skrattspegeln är inverterad. Det är inte längre Fielder och tittarna som tillsammans gör sig lustiga över vanlisarna. Tvärtom: de enda som inte är in on the joke här tror jag är tittarna, som vaggats in i en falsk, voyeuristisk trygghet tack vare Nathan Fielders egensinniga meta-method acting och sällsynt välskrivna manus.
(Antingen det, eller så borde jag ha repeterat min tes ett par extra vändor för att se till så att den verkligen håller.)
Fotnot: Det sjätte och sista avsnittet av The rehearsal släpps den 19 augusti på HBO.
Hateff Mousaviyan är frilansskribent.
