Hans ålder skrevs upp efter ett ögonkast
Hamid Mohammadi är bara ett av många offer för en rättsosäker asylprocess
”Rättssäkerheten i asylprocessen är god”, hävdas det i utkastet till förslaget om framtidens flyktingpolitik som ska läggas fram i sommar. Här är en historia bland många som visar hur felaktigt påståendet är.
En handläggare hos Migrationsverket tittade på Hamid Mohammadi ett kort ögonblick när han sökte asyl i oktober 2015. Hon bestämde sedan att han inte var född 1999 utan 1994. I ett slag förvandlades den 15-årige pojken till en 20-årig man.
Åldersbedömningar brukar göras av medicinskt kunniga människor som analyserar bilder från röntgen- och magnetkameror. Men handläggaren som med blotta ögat avgjorde att Hamid var fem år äldre än han sa, hade ingen sådan kompetens. Innan hon började jobba på Migrationsverket hade hon läst 180 poäng statsvetenskap med EU-inriktning.
När jag ringer upp henne och frågar om hon hade fått internutbildning i okulär åldersbedömning, svarar hon: ”Hur ska man kunna utbilda någon till att tycka något?”
Det här var ingen engångshändelse. Bara under det dygn då Hamid registrerades som asylsökande gjordes ytterligare 38 åldersuppskrivningar efter okulära besiktningar på Migrationsverket i Malmö. Och i hela landet var det under oktober månad 2015 totalt 652 personer som skrevs in som vuxna trots att de uppgett att de var ensamkommande minderåriga.
Om antalet var representativt för hela året fick nästan 2 500 unga sin ålder uppskriven på det sättet. (Att antalet inte går att ange exakt beror på att Migrationsverket med hänvisning till stor administrativ börda inte lämnar ut uppgifterna. Beslutet har efter överklaganden stått sig hela vägen till Högsta förvaltningsdomstolen.)
Handläggaren och hennes kolleger tittade, tyckte, höjde åldern – och de saknade alltså varje spår av medicinsk kompetens.
Metoden fick Justitieombudsmannen, JO, att reagera. Drygt ett år efter att Hamid var i Malmö gjorde JO Cecilia Renfors en inspektion där. Hon var starkt kritisk och slog fast att några personer i det material hon granskade verkligen såg ut att vara vuxna och inte minderåriga. Men: ”I övervägande delen av ärendena kan det dock ifrågasättas om det överhuvudtaget fanns förutsättningar att skriva upp åldern utan närmare utredning.”
Vid ett möte hos Advokatsamfundet i Stockholm fick Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer häromåret en fråga från en grupp asylrättsjurister: Hur ska en asylsökande se ut för att bli uppskriven från minderårig till vuxen efter bara en blick från en handläggare?
Handläggaren som skrev upp honom i ålder har förklarat att hon följde sina överordnades instruktioner
Beijer, 56 år, med gråsprängd, tunt hår, svarade att denna asylsökande bör se ut ungefär som han själv.
Så såg inte Hamid ut 2015.
Handläggaren som skrev upp honom i ålder har förklarat att hon följde sina överordnades instruktioner och att det fanns en tanke bakom valet att hävda att han var just 20 år gammal: det var för att hindra honom från att gå i vanlig skola – gränsen går vid 20. (Här står ord mot ord. Migrationsverket hävdar att några sådana instruktioner inte fanns.)
Åldersuppskrivningen försämrade Hamids utsikter att få uppehållstillstånd. Att han är konstnär – dessutom son till en känd skulptör – och därför ett potentiellt mål för religiösa fanatiker med bestämda uppfattningar om att avbildningsförbud råder inom islam, var inget Migrationsverket eller migrationsdomstolen fäste vikt vid när de beslutade om hans utvisning.
Alla tre nämndemän i domstolen var nominerade av Sverigedemokraterna.
Eftersom han har fast anställning och tillstånd att jobba under asylprocessen lämnade han i stället in en ansökan om arbetstillstånd, ett så kallat spårbyte. Efter lång väntan mottog han i vintras ett avslag som Migrationsverket motiverade med att hans arbetsgivare tecknat kollektivavtal för sent.
Hamids fackförbund IF Metall försökte korrigera misstaget men utan resultat. I början av april avslogs hans överklagande. Beslutet fattades en måndagsmorgon och det omfattande överklagandet hade mejlats till domstolen på fredagen.
Hann rådmannen som ensam fällde avgörandet ens läsa igenom hela materialet?
Hamid tillhör folkgruppen hazara som hotas av förföljelse i stora delar av Afghanistan och under några år av sin uppväxt levde han som papperslös med sin familj i Iran. Han vet hur det känns att bli diskriminerad, det är en erfarenhet som har följt honom genom hela hans liv.
Men det var inget han räknade med att möta i Sverige.
– Det här är ett samhälle som skriker om människors rättigheter, att alla är lika. Så det var en stor chock, säger han.
Den parlamentariska kommitté som i augusti ska lägga fram ett förslag till ny flyktingpolitik har även i uppdrag att analysera behovet av stärkt rättssäkerhet i asylprocessen. Det är inte bara historien om Hamids möte med svensk byråkrati som visar att kommittén har anledning att ta just den delen av sitt uppdrag på stort allvar.
Ett annat exempel på att rättssäkerheten brister är den konstaterat otillförlitliga metod för medicinska åldersbedömningar som Statens medicinsk-etiska råd redan i december 2018 uppmanade regeringen att utreda men som trots upprepade löften, bland annat i Stefan Löfvens regeringsförklaring i höstas, tycks sitta långt inne. Någon utredning är ännu inte igång – och den omstridda metoden är fortsatt i bruk.
Ändå består intrycket att arbetet är frikopplat från verkligheten när kommittén kan hävda att rättssäkerheten i stort sett är god
Till detta kan man lägga trovärdiga larm om inkonsekventa bedömningar av ateism, slumpmässig behandling av kristna konvertiter, att Migrationsverket sitter på dubbla stolar i asylärenden – dels som förmodat neutral expertmyndighet som migrationsdomstolarna är beroende av, dels som subjektiv part i ärendena.
I utkastet till betänkandet hävdar kommittén ändå att rättssäkerheten i asylprocessen är god ”men att den kan behöva förstärkas ytterligare i vissa avseenden”. Kommittén föreslår bland annat en utredning om att införa krav på särskild behörighet för offentliga biträden i asylärenden, åtgärder för att komma till rätta med bristen på kvalificerade tolkar och utbildning av personal på Migrationsverket och migrationsdomstolarna som utreder asylskälen hos hbtq-personer, konvertiter och andra ”särskilda grupper”.
Utkastet till betänkande är lite redigare än en tidigare version där rättssäkerheten entydigt beskrevs som god. Ändå består intrycket att arbetet är frikopplat från verkligheten när kommittén kan hävda att rättssäkerheten i stort sett är god.
I själva verket har Hamid och andra mött en myndighetsutövning som i sina sämsta stunder har varit gravt dysfunktionell.
Det finns fortfarande tid till analyser och förslag som skulle göra det möjligt för Sverige att korrigera den långa raden av orimligheter. Inte minst skulle Hamid och de flera tusen andra som fick sin ålder höjd efter några flyktiga ögonkast, i någon mån kunna gottgöras för ungdomsåren de berövats.
Värdigheten skulle återupprättas.
Men det kommer sannolikt inte att ske.
För asylprocessen är rättssäker.
Påståendet är en paradox i nivå med de okulära åldersuppskrivningarna hösten 2015.
Thord Eriksson är journalist och författare. Han utkom 2019 med boken ”Dom som stod kvar” om ensamkommande unga och de frivilliga krafternas betydelse (Natur & Kultur).
<div data-tipser-pid="5ee23ae6afe79a00014e7ef8" data-tipser-view="compact"></div>
