SD tar hem Tiktok-matchen på walk over
Om vänstern och den anständiga liberalismen vill vinna val måste man radikalisera sin politiska kommunikation
”Dörrknackning med bästa gänget. Många bra samtal!”
”Bästa Daniel! Så tydlig!”
”Medarbetarna är verkligen engagerade och motiverade här på Gävle Sjukhus”
De partiaktiva Gävlesossarnas Linkedin-svenska fyller deras sociala medier i valrörelsen. Det är partibeslut på det – alla ska prata som peppiga, lobotomerade mellanchefer och le så käkarna går av i den obligatoriska, skitfula partijackan. När valvakan inleds i Gävle är det kostym eller den lilla svarta. Man postar i flödet, tar bilder mot en fotovägg av ballonger och guld, taggar med #dreamteam.
Hos SD i Tierp står ett par plattor starköl på bordet, de lokala företrädarna äter dillchips ur påsen. De tittar lite misstänksamt in i Arbetarbladets Jörgen Svendsens kameralins. Lysrörsbelysningen och det enkla möblemanget i föreningslokalen påminner, precis som Simon Ridell skriver i samma tidning, om att SD:s valvaka i Tierp hålls i ett rum där man ”varit många gånger förr”. Det är inte den klättrande RUT-avdragsklassens firmafest. Det är arbetarrörelsens, idrottsrörelsens och kulturföreningens okonstlade samkväm och scenografi.
På Tiktok öppnar Jimmie Åkesson ölen med snusdosan; en Swedish Elk Brew med älgskylt på etiketten. På samma plattform postar SSU en film när ”landsmodern” Magdalena Andersson i sval blå dräkt sakta stiger ner från sin gigantiska buss; uppradade ungsossar börjar jubla lite lagom högt på beställning. Vänsterpartiets partifunktionärer lägger ut bilder på Nooshi Dadgostars arbetsplatsbesök på ett bruk i Mönsterås. Hon har en skyddshjälm på sig; hårdplasten har samma gröna färg som miljöpartiets logotyp. Den sitter inte bra på huvudet; valresultatet blir ett otvetydigt kvitto på det.
I valet 2018 röstade 12 procent av förstagångsväljarna på SD. I år har siffran i vallokalsundersökningen stigit till 22 procent. Korsar man det med siffrorna för arbetarväljare är högerradikaliseringen tydlig: De som i huvudsak får politiska budskap från Tiktok och Instagram väljer Sverigedemokraterna.
Detta är inget statistiskt sammanträffande. Socialdemokraternas och Vänsterpartiets totala ovilja och oförmåga att formulera och marknadsföra reformer som tar tag i deras kärnväljare har lämnat flödena fria för polariserande trumpism.
De 430 000 förstagångsväljarnas bild av partiernas budskap har därför bestått av enorma mängder desinformation och algoritmiskt förstärkt radikalisering.
Det här är ett gigantiskt, kommunikativt misslyckande för arbetarrörelsen i allmänhet och Socialdemokraterna i synnerhet. På de skärmar där allt fler får sin verklighet serverad, lyckades sossarnas #dreamteam hitta ett tonläge perfekt för medelålders Teslaägare i Bromma och Gävle, men skrattretande för kärnväljare i Tierp och resten av landet. Radikaliseringen av arbetarklassens väljare är ingen magkänsla; mätetalen on- och offline talar sitt tydliga språk. Konsekvenserna sammanfattas kanske bäst av statsvetar-nestor Sören Holmberg. Han menar att de åtta procent Socialdemokraterna tappade till SD avgjorde hela valet.
Motargumentet att ”valrörelsen är så mycket mer än sociala medier” börjar bli allt mer förlegat, inte minst när det gäller de unga väljarna. Enligt Internetstiftelsens undersökning Svenskarna och internet är det på sociala medier de i huvudsak tar del av politisk information. Och mest tid tillbringar de på Tiktok – runt tre timmar per dag. Den tid de tar del av traditionella nyhetsmedier kan mätas i minuter – per vecka.
De 430 000 förstagångsväljarnas bild av partiernas budskap har därför bestått av enorma mängder desinformation och algoritmiskt förstärkt radikalisering. Det här är självklara delar av sociala appar och flöden – scrolla så kommer mer och ännu starkare budskap i linje med det du uppenbarligen fastnat för. Vi kan tycka saker om det, men det är i denna miljö dagens valrörelser avgörs.
Unga väljares källkritik kan nog halta en del, men en sak de verkligen fattar är autenticitet. Sociala plattformar är ingen annonsplats där stela, genomskinliga budskap ska läsas upp av partiledare med död blick. Högern, och inte minst SD, hade en annan strategi. Anställda influencers gjorde tonsäkra, hånfulla memes av vänsterns företrädare med alla mediets filter på max. Scenografin var rum man varit i förr – fysiska likväl som digitala.
… så länge algoritmstyrda sociala plattformar fortsätter växa, så är det där vinnaren koras.
Det här är själva kärnan i Marshall McLuhans evigt gällande tes: The media is the message. Och sociala medier är obarmhärtiga: en illa sittande skyddshjälm eller tondövheter som ”landsmoder” blir höghastighetsammunition för motståndarsidan. Dissonansen mellan avsändare och budskap, mellan medie och meddelande, blir bevis på etablissemangets avstånd till ”verkligheten”.
Radikal populism? Japp, men de SD/höger-vurmande inläggen gör det som krävs i det blixtparti schack en digital valrörelse är. De låter sociala mediers engagemangslogik diktera urvalet och till och med utformningen av politiska förslag. Datadriven, AI-optimerad, politik, om man så vill.
Radikalisering är en ofrånkomlig del av politisk kommunikation i sociala medier. Ytterligheter belönas och exponeras, sådana är reglerna. Det är ett ”race to the bottom”. Men så länge algoritmstyrda sociala plattformar fortsätter växa, så är det där vinnaren koras. Om vänstern och den anständiga liberalismen vill vinna val, måste man radikalisera sin politiska kommunikation. Ett kompromisslöst och trovärdigt motstånd i varje tecken och pixel. Det kan låta banalt och förenklande, men tyvärr är det svenska politiska landskapet banaliserat och förenklat.
Det är inte omöjligt, snarare självklart, att göra viral content av ideologiskt sammanhållna politiska projekt, byggda på kampen mot ojämlikhet och orättvisa. Det är ideologiska pelare som gjorda för engagemang, och engagemangets interaktioner avgör allt på sociala medier. Ja, att få människor att lita på ens politiska agenda tar längre tid och är mer komplext än 20 sekunders video på Tiktok. Men så gör en till då. Och sedan tusen till.
För om politiken inte går att förklara på det sättet, så kommer den aldrig att nå fram. I nästa val kommer väljarna i ännu högre utsträckning välja Tiktok och Facebook före P3 och Dagens Nyheter. Det är inte det demokratiska samtalsklimat vi önskade, men det är det vi har fått.
Och nej, det är inte Sverigedemokraternas väljare i Tierp som tagit oss hit; skulden finns hos de ledande politiker som tappat kompassen och själen i sitt politiska uppdrag. Sådant märks direkt, särskilt i digitala kanaler byggda på mellanmänskliga relationer. Om inte ledarskapet anpassas efter de nya förutsättningarna, så blir de kommande fyra åren ett congatåg mot total högerradikal dominans av skärmar och medvetanden.
