Missa inte Sveriges radios gömda skatter
Bortom alla true crime-dokumentärer finns en verklig kulturpärla
Som poddlyssnare dränks man i nya dokumentärer från Sveriges Radio.
Samtidigt har de nästan smusslat ut sina dyraste skatter.
Den här lyssnaren blir upprymd och lite, lite irriterad.
”Hela mänskligheten är en riskgrupp”, säger Sif Ruud på sitt särpräglade vis. Hon har ett visst knarr i rösten, tryggt som den nya snön.
I Kristina Lugns korta pjäs ”Silver star” från 1999 spelar hon en kvinna på rymmen från sin soffa i ett möte med det övergivna barnet, gestaltat av Anna Björk. En typisk Lugn-pjäs i sin mörka humor, språkliga lekfullhet och tematiken med frånvarande män och längtan efter tillhörighet. Hon var ju de besvärligas profet, vilket vi påmindes om med dokumentären Lugn bara Lugn som gick på SVT i julhelgen.
Att hitta den här radiopjäsen i poddspelaren efteråt var en gåva, som också irriterar mig lite.
För hur kan Sveriges Radio nästan i hemlighet släppa Dramaklassiker, alltså legendariska teaterinspelningar, under 2020 utan att någon har märkt det? Till slut hittar jag ett pressmeddelande och en hemsida med en blyg textrad.
Samtidigt finns minst sju podd-dokumentärformat som trycks ut från de olika kanalerna. Det börjar kännas som att marknaden är mättad på avsnitt av typen ”historien om helikopterrånet till sövande musik och nyhetsklipp”.
I ”Dramaklassiker” får vi höra Erland Josephson frasera mjukt som alla tiders player i radiouppsättningen av ”Den allvarsamma leken”, en inspelning från 1963. Replikerna är så vackra att man ryser.
Samma år dramatiserades de tre första delarna i Per Anders Fogelströms Stad-serie för radio med ett skådespelaruppställ av sällan skådad kaliber. Även den finns i åtta fina förpackningar.
Public service borde vara mycket stoltare över sådana här skatter.
