Även de mest lojala överger Morrissey
Ikväll skulle han spelat i Sverige
I kväll skulle Morrissey ha stått på scenen i Dalhalla. Nu blev det inte så. Hela Europaturnén ställdes in och frågan är oundviklig:
Är detta slutet för Morrissey?
De senaste åren har Morrisseys stjärna varit i fritt fall. Inte på grund av dåliga skivor eller trötta konserter. Det var intervjuerna som till sist knäckte oss.
Vi suckade förtvivlat när han uttalade sig okänsligt om bombdådet i Manchester. Vi skämdes när han i Der Spiegel kallade Berlin för ”våldtäkternas huvudstad” (på grund av invandring, vad annars?). Vi trodde inte våra öron när han uttryckte sympati för tidigare English Defence Leagueledaren och tillika muslimhataren Tommy Robinson. Och vi tappade luften när han, på bästa Breitbart-manér, började yra om ”the loony left”, mainstreammedias förtryck och att Hitler minsann var vänster.
När sångaren i våras uppmanade sina lyssnare att rösta på de högerextrema, islamfientliga Ukip-utbrytarna i For Britain var botten nådd. Till slut orkade inte ens vi, hans mest lojala försvarare, med honom längre. Det är hela anledningen att Moz inte uppträder i ett kalkbrott utanför Rättvik i kväll.
Den officiella förklaringen till den slopade turnén är förstås en helt annan. ”Logistiska omständigheter”, heter det. I stället handlade det om trög biljettförsäljning. Ställen som Morrissey tidigare sålt ut på nolltid hade fortfarande drösvis med osålda plåtar kvar. En person med insyn avslöjade att till konserten i Edinburgh hade 400 av de 2 500 (svindyra) biljetterna gått åt med bara veckor kvar till showtime. I Sverige såg det likadant ut. Min svenska branschkälla bekräftade att konserten på Dalhalla var ”riktigt långt ifrån
utsåld”.
Naturligtvis har även popstjärnor rätt att säga nästan vad som helst. Men mottagaren har också rätt att svara och agera. I USA talas mycket om att ”vote with your Dollar”. Det är exakt vad Morrisseys publik gjort. Tusentals
besvikna ex-fans har valt att inte finansiera Mozzers fall.
Jag är en av dem. Allt för länge försvarade jag. Satte idiotiska uttalanden i sammanhang. Försökte förstå. Ursäktade. Ville så gärna att mannen bakom låtarna som räddade mitt liv inte skulle ha förvandlats till sin egen antites.
Jag hade fel.
Moz, en gång alla världens outsiders eget skyddshelgon, står helt ensam.
För att travestera hans egen låt Boxers:
”Your weary fans are walking away”.