Hurra för världens största åsiktsfestival
Mikael Strömberg går på Almedalen för att rannsaka sina värderingar
Det pågår ett fotbolls-VM och egentligen är skillnaden mellan supporters och väljare rätt liten. En håller på sitt lag. Men nu är det Politikervecka i Almedalen under mottot ”Demokrati och öppenhet sedan 1968” och politiskt aktiva skruvar sina inlägg.
Jag föddes 1957. Farsan vågade aldrig låna några pengar så vi bodde i en hyreslägenhet. Vi bar våra tomma mjölkflaskor till affären. Vi rensade luddet ur torktumlaren. Vi delade frysbox med andra hyresgäster i trappuppgången. Vi åkte på bilsemester och sov, klädda i identiska träningsoveraller, i svensktillverkade fjälltält. En familj som andra som doppade ostsmörgåsar i kaffet. Runt vårt middagsbord diskuteras aldrig politik. Utom när farsan sa: ”Bra karl, C H Hermansson, bra politiker, men man kan ju för farao inte rösta på en kommunist”.
Nu är det 2018 och jag besöker Politikerveckan för att rannsaka mina egna värderingar. Genom åren har veckan fått ta mycket skit: Korrupt mingel. Jippo. En orgie i gratisätande på roséklibbiga golv.
Och ja, det ÄR verkligen en pyttipanna av merchandises och åsiktslobbying. Men de oplanerade mötena har en styrka, något som gör veckan unik. I runda slängar handlar det om 4 000 seminarier och 40 000 besökare.
Om en vecka är sista papperskorgen tömd. Inget är så öde som dagen efter en Almedalsvecka och änderna kan återvändna till Almedalens fridfulla damm.
